Att skippa lektionerna efter lunch eller anmäla sig sjuk ett par dagar ger skolkaren omedelbar tillfredsställelse.
Men den går snabbt över.
Upprepad frånvaro är en nedåtgående spiral, menar psykologen och medicine doktorn Malin Gren Landell.
– Frånvaro leder ofta till ännu mer frånvaro. Hittar man på att man är sjuk, tycker man att det är pinsamt att komma tillbaka efter bara en dag. Så då är man borta en eller två dagar till för att det ska vara trovärdigt.
– Och så mår man ofta dåligt av att komma tillbaka och upptäcka hur mycket man kommit efter.
Frånvaron spär på ett redan dåligt självförtroende och känslan av att vara misslyckad.
– Alla vet att man ska gå i skolan. Och så lyckas man inte med det som andra lyckas med. Då finns en risk att man ger upp inte bara skolarbetet utan också socialt.
Internationell forskning visar att depression, ångest och oro och känslor av utanförskap är vanligt förekommande både bland ströskolkare och långvariga hemmasittare.
Elevens psykiska ohälsa löper stor risk att försämras om omgivningen – inte minst skolan – inte reagerar genom att tydligt visa att frånvaron är uppmärksammad, menar Malin Gren Landell.
– Risken är att man hamnar i ett allt mer asocialt beteende.
Ungdomar som skolkar är i högre utsträckning än andra mer kriminella och konsumerar mer alkohol, tobak och andra droger.
Undersökningar visar också att de inte lika självklart anförtror sig till föräldrar eller andra vuxna.
– Skolk är som gjort för att skapa konflikter och familjeproblem. Som förälder kan man känna sig väldigt maktlös och riktar kanske sin irritation mot barnet. Men i vissa fall, om man känner att man inte får tillräcklig hjälp utifrån mot skolket, kan det också binda barn och föräldrar samman.