Monica Johansson (S) kandiderar inte till sitt nuvarande uppdrag som kommunalråd och ordförande i vård- och omsorgsnämnden i nästa års val. Arbetarekommunen har nominerat henne till att toppa landstingslistan för Katrineholm och Vingåker. Katrineholms för närvarande tyngsta socialdemokratiska landstingspolitiker, Ulrica Truedsson, finns däremot inte med bland de nominerade och frågan är om hon avser att satsa på att bli heltidspolitiker i kommunen eller om hon planerar för en fortsatt skolkarriär.
Ulrica Truedsson är i grunden en SSU-fostrad fullblodspolitiker. Även om hon numera också är en uppskattad gymnasielärare talar allt för att hon känner sig både kallad och behövd av partiet och politiken. Behovet verkar vara ömsesidigt.
Mångas viljor
Mångas viljor och funderingar ska jämkas ihop innan den hittillsvarande fullmäktigemajoriteten i Katrineholm kan forma sina styrkor. Somligas viljor väger tyngre och är starkare än andras.
Kanske siktar Truedsson på en nationell karriär. Arbetarekommunen har nominerat henne till riksdagslistan så högt som det går just nu. Det vill säga som tvåa efter sittande Fredrik Olovsson och följaktligen som efterträdare till avgående ledamoten Michael Hagberg.
Riksdagslistan ska slutgiltigt fastställas av länsorganisationen, alltså Partidistriktet, och innan dess återstår de sedvanliga bataljerna mellan olika Arbetarekommuner och diverse fackliga och andra intressegrupper. Det är rimligt att valberedningarna och -kommittéerna ser Katrineholm och Vingåker som en enhet. Då handlar det också om Vingåkers nuvarande politiska tungviktare, riksdagsledamoten Caroline Helmersson Olsson, som fick sin ordinarie plats i riksdagen när Göran Persson lämnade.
Ingen blid Blid
Landstingslistan är gemensam för Katrineholm och Vingåker och med nomineringen av Monica Johansson lär Katrineholm få topplatsen. Tvåa blir i så fall den av Vingåkers arbetarekommun fär sin del toppnoterade Björn Blid.
Blid, som i kommunpolitiken i Vingåker inte kan sägas ha levt upp till sitt namn – Blid är ingen blid man –har en gammaldags pampig framtoning. Hans, kanske omedvetet, demonstrativa kompromisslöshet med kraftfullt deklarerade ställningstaganden för etablissemanget i S-striden och skoldebatten i Vingåker retade gallfeber på de interna kritikerna i partiet. De försökte och hoppades kunna peta Blid från den föreslagna toppnoteringen till landstinget. Försöket blev ett misslyckades.
Att Björn Blid blev Vingåkers förste S-kandidat till landstinget betyder nämligen att etablissemanget har vunnit den första ronden i den nomineringsmatch som slutgiltigt avgör vilken sida som förlorat minst i det interna sossekriget i Vingåker.
Överväger att sluta
Det är inte säkert att valsedlarna till kommunfullmäktigevalen i Katrineholm och Vingåker ger några besked om vilka de S-märkta kommunalrådskandidaterna egentligen är. Ryktet förmäler att både Viking Jonsson och Göran Dahlström överväger att sluta. Det finns till och med de som tror att Viking Jonsson redan bestämt sig.
I Dahlströms fall handlar det, gissar jag, till en del om huruvida han känner att han fortfarande har det stöd han behöver för att fortsätta. Men kanske handlar det inte minst om vad Fredrik Olovsson vill göra. Om man ser historiskt på hur strategiskt Socialdemokraterna brukar hantera sådana här saker kan jag, bland andra, se följande delscenario,
Göran Dahlström toppar fullmäktigelistan i Katrineholm. Fredrik Olovsson väljs om till riksdagen men har också en framträdande plats på fullmäktigelistan. Ulrika Truedsson får en ersättarplats i riksdagen. Vid S-valseger blir Dahlström ordförande i kommunfullmäktige med alla de representativa åligganden som normalt sett ingår i vad som faktiskt är det högsta av alla kommunala uppdrag. Fredrik Olovsson blir kommunstyrelsens ordförande och Ulrika Truedsson ordinarie i riksdagen – om hon inte föredrar att bli parhäst med Olovsson i kommunledningen.
Uthållig som få
Jag förstår Viking Jonsson om han har bestämt sig för att sluta. Han har varit uthållig som få; han har stått ut med att vara kommunstyrelsens ordförande med minoritetsställning och som sådan tagit stryk i fullmäktige och tvingats administrera en budget som han inte stått för. Han har varit oppositionsråd men lyckades därefter få egen, tydlig sossemajoritet. Men det blev en kostsam seger. Vallöftena om landsbygdsskolorna kunde inte infrias, vilket ledde till en öppen, S-märkt intern förtroendekris – ibland kallad Stormen Carro efter Arbetarekommunens ordförande Caroline Helmersson Olsson.
Caroline Helmersson Olsson verkar vara den i Vingåkersetablissemanget som klarat sig nästan helskinnad ur stormen som bär hennes namn. Vill hon bli kommunalråd efter en S-seger nästa år så blir hon det. Skol- och näringslivskommunalrådet Camilla Anglemark, som ansågs som naturlig efterträdare till Viking Jonsson när Helmersson Olsson försvann till riksdagen, underskattade svårigheterna och försattes under sin praktikperiod i en hopplös situation.
Björn Blid aspirerar antagligen på en landstingsrådspost om möjligheten uppstår efter valet. Men med nomineringen av Monica Johansson minskar möjligheterna eftersom det inte är sannolikt att Katrineholm/Vingåkersvalkretsen får mer än en. Högst.
Tissel och tassel
Vill Blid bli kommunalråd? Säkert – om han får möjlighet. Frågan är om S-ledningen – i vilken Blid själv ingår som Arbetarekommunens vice ordförande – törs ta risken att föreslå honom. Opponenterna i S-föreningarna skulle troligen uppfatta det som en ren provokation och än en gång mobilisera på allvar.
Som framgår är nomineringsarbetet – inklusive alla förberedelser med sonderingar hit och dit, tissel, tassel och ränksmiderier – en rätt obehaglig process för dem som funderar på fortsatt politisk karriär.
För de övriga partierna och deras kandidater – till vilka jag återkommer i särskild ordning – är läget om möjligt ännu krångligare. Partierna är många och ännu fler aspiranter känner sig kallade. Förmågorna är betydligt färre och somliga partier annonserar nu efter kandidater. Det kanske alla partier borde göra. Den gamla traditionella valarbetar- och fackföreningskarriären verkar inte tilltala en ny politikergeneration av det slag som framtidens samhälle kräver.