Det anser riksdagen, som därför har ställt sig bakom ett förslag som syftar till hårdare tag mot den som bakom ratten är hög på amfetamin eller hasch. Tillkännagivandet har gått vidare till regeringen med en förhoppning om snar utredning av möjligheten att låta graden av narkotikapåverkan inverka på såväl brottsrubricering som påföljd vid fällande dom.
Förslaget kom ursprungligen i form av en motion från den moderata riksdagsledamoten, juristen Maria Malmer Stenergard. Hon reagerar kraftigt mot att det i många fall straffrättsligt bedöms vara mindre allvarligt att köra drograttfull än berusad av alkohol.
Båda är en vådlig lek med såväl det egna som andras liv, konstaterar Malmer Stenergard.
Straffet för rattfylleri och drograttfylleri av normalgraden är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet bedöms vara särskilt grovt kan det ge fängelse i upp till två år.
Så stränga straff delas dock nästan uteslutande ut till personer som kört alkoholberusade. En faktor som då väger tungt är om föraren haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet.
Men när det gäller drograttfylla saknar lagstiftningen, till skillnad mot exempelvis grannlandet Norge, fastställda koncentrationsgränser för rusgivande preparat i blodet. Det har ansetts vara alltför komplicerat, bland annat med hänvisning till de många olika substanser som ingår i narkotikaklassade läkemedel.
För att en drograttfyllerist ska dömas till ett kännbart fängelsestraff, krävs därför mycket starka bevis på att föraren varit avsevärt påverkad eller utgjort en påtaglig fara i trafiken. I de flesta fall värderas drograttfyllorna vara av normalgraden och straffas med mildare påföljd.
Denna tillämpning av lagstiftningen förminskar allvaret bakom brottet, menar förslagsställaren som tycker att det sänder fel signaler i en tid då drograttfylleriet ökar. I fjol anmäldes 12 631 drograttfyllor, vilket innebär en ökning med 26,9 procent sedan 2006.