På förekommen anledning fick jag härom dagen anledning att fundera över hur man benämner något när orden tar slut. Jag brukar alltid och bestämt hävda, att om ordbruket är tillräckligt varsamt finns det ord kvar att ta till för att beskriva det vi inte trodde behövde definieras.
Redan för så där ett kvarts sekel sedan använde jag för första gången ordet superchef om en hög kommunal tjänsteman. Artikeln handlade om den då mäktige kommundirektören i Vingåker, Bertil Juhlin. Om honom sades det att det inte spelade någon roll vilka som vann valen i Vingåker – det var ändå Juhlin som bestämde.
Många år och ett antal organisationsutredningar senare – i Vingåker, Katrineholm och de flesta andra kommuner – utnämnde jag efter ännu en genomförd översyn dåvarande kommunchefen Erik Hellqvist i Katrineholm till superchef.
Absolut superchef?
Nu är det meningen att Katrineholms kommunfullmäktige på måndag ska besluta om en helt ny tjänstemannaorganisation. En ny funktion som samhällsbyggnadschef ska inrättas och ersätta en hel rad nuvarande förvaltningschefer. Den nya chefen får mycket att vara chef för. Hon eller han ska ansvara för administration, ekonomi och personal. Förvaltningen i övrigt ska sköta myndighetsutövningen inom ”bygg, boende, miljö, hälsoskydd, trafik, torgplatser m.m.”
Den nya chefens och förvaltningens utvecklingsavdelning ska vidare ha hand om ”fysisk planering, stadsbyggnadsfrågor, samhälls- och ortsutveckling. miljö och ekologi. näringsliv, tillväxtfrågor och näringslivscentrum”.
Dessutom ska förvaltningens teknikavdelning ha hand om ”mark- och exploatering, projektering service och teknik och industrilokaler (KIAB).”
Hängde ni med? Måste inte den som får det här jobbet vara just en superchef? Absolut, tänker jag. Tills jag läst resten av de två konsultutreningar som ligger till grund för den organisation som det åtminstone var tänkt att kommunfullmäktige ska besluta om på måndag. Det visar sig att även superchefen ska ha en chef. Alltså inte en politiker, utan en ännu högre, anställd tjänstemannachef – kommunchefen, en absolut superchef!
Förvirrande
Kommunchefen, som redan finns, som sådan, och heter Mattias Jansson och som för övrigt är en av de två tjänstemän som biträdde konsulterna när förslaget togs fram, borde alltså vara den verklige superchefen. Men eftersom jag –oförsiktigt nog eftersom jag inte såg ytterligare tjänstemannalyft som möjliga – redan använt begreppet superchef på tidigare högsta kommunchefer räcker ordet superchef inte till för att beskriva den nya, ännu högre toppen.
Dessutom ska kommunchefen inte längre bara vara kommunchef och chef för den nya superförvaltningens chef. Han ska bli direktör också. Verkställande direktör i Katrineholm Stadshus AB. Nya storheten KSAB (kan utläsas även som Kommunstyrelsen AB) ska ta över kommunens direkta ägande i kommunens hel- eller delägda företag. På så sätt löses kanske indirekt titelfrågan. Konstruktioner som översuperchef onödiggörs med den för kommunen nya om än inte alltför kreativa titeln koncernchef.
Förnuftsmässigt och faktiskt även konstitutionellt ska en kommunchef vara överordnad en kommuns eventuella koncernchef. Kommunchefen är kommunstyrelsens högsta verkställande tjänsteman. Och det är kommunstyrelsen som har tillsynsansvaret för de kommunala bolagen. Alltså är kommunchefen konernchefens chef. Inte tvärtom. Kanske anses det oviktigt eftersom det i det här fallet ska vara samma person. Men för de egentliga uppdragsgivarna och ägarna, kommunmedlemmarna, blir det inte bara otydligt. Det blir förvirrande.
Inbakad i budgeten
Jag tror inte att ens de som har att driva kommunmedlemmarnas intressen – politikerna – vet var rågångarna mellan de olika storheterna går. Särskilt som det ska vara en viss personunion mellan kommunstyrelsen och KSAB. Det sägs i klartext att styrelsen i KSAB ska bestå av de tyngsta ledamöterna i KS, alltså kommunstyrelsen.
Som om det här inte vore förvirrande nog har hela omorganisationen bakats in som en del i kommunens budget. De som bestämmer, det vill säga Göran Dahlström och Lars Härnström, räknade antagligen med att det skulle vara ett smart sätt att snabbt få ett rejält beslut. Men det finns en risk för att beslutsfattandet i stället blir rent kaotiskt och det gäller att fullmäktigepresidiet är ordentligt påläst i förväg och dessutom har tillgång till kommunalrättsligt högkvalificerad juridisk expertis under beslutsfattandet.
Den andra ytterligheten är att budgetsammanträdet, som beräknats ta hela måndagen i anspråk, blir väldigt kort; någon yrkar återremiss på hela rasket, återremissen bifalles och en bättre ordning med organisationsförslaget separerat från budgeten behandlas först i december.
Återstår att se
Eftersom organisationsförslaget bakats in i budgeten lär det inte vara möjligt att i laga ordning bryta ut det och behandla enbart budgeten. I så fall måste hela budgeten tillbaka till kommunstyrelsen. Kanske räknade majoriteten kallt med att oppositionen därmed snällt skulle finna sig i att köras över och enbart reservera sig. Men det återstår att se hur det blir med den saken.
Att de kvaravarande tre borgerliga allianspartierna åtminstone kräver mer information är klart. Miljöpartiets ledamöter är inte alls förtjusta. Vänsterpartiet har, för en gångs skull, presenterat ett eget budgetförslag men har varken sagt bu eller bä till organisationsförslaget. Sverigedemokraterna verkar ha som princip att inte säga något om vad de vill driva för politik i fullmäktige. Och facket, SKTF, kräver betänketid – om än i artigt tonläge.
Trots den mandatmässigt starka majoriteten med S och M är det alltså inte säkert att det blir något beslut om koncern- och superchefer på måndag.