Självklart röstade jag i höstens val. Både för att jag har möjligheten och för att jag vill vara med och påverka hur samhället ska utvecklas. Barnen fick haka på, för det finns forskning som visar att sånt påverkar. Att se vuxna rösta gör unga mer benägna att göra lika, använda sin rätt att rösta och ta vara på demokratin. Det är en demokrati värd att fira och jag föreslår att vi börjar firandet den 17 december. Då är det exakt 100 år sedan ett av de viktigaste klubbslagen på vägen mot allmän och lika rösträtt, för både kvinnor och män, skedde i Sveriges riksdag, vid ett extrainkallat möte. Ett historiskt klubbslag, utan vilket jag kanske inte kunnat rösta.
I dag tycker vi det är självklart att alla får rösta. I höstens val använde 87 procent av de röstberättigade sin rösträtt.
Tiden före och efter första världskriget var en period då många länder i Europa och i USA genomdrev kvinnlig rösträtt. Men i Sverige fick inte kvinnor rösta – än. Då var det fortfarande bara män som hade rätt att rösta till den svenska riksdagen.
Men kampen för kvinnors rätt att rösta var intensiv. Utanför riksdagshuset i Stockholm demonstrerade kvinnor, som kallades rösträttskvinnor – ett epitet som många ansåg nedsättande. Många av rösträttskvinnorna förlöjligades i pressen och för att ta udden av hånet, om att de skulle vara okvinnliga och manliga personer, uppmanade de varandra att klä sig moderiktigt.
17 december 1918 klubbade riksdagen beslutet om kvinnors rösträtt
Och kampen gav resultat. 17 december 1918 klubbade riksdagen beslutet om kvinnors rösträtt. Nu krävdes att ytterligare två riksdagar fattade lika beslut gällande kvinnors rösträtt och sedan kunde grundlagen ändras. I maj 1919 fattades det första av dessa två beslut och i januari 1921 det andra. I riksdagsvalet 1921 kunde sedan kvinnor och män rösta på lika villkor.
Efter valet 1921 kom fem kvinnor för första gången in i Sveriges riksdag. En av dem var Julitabon Elisabeth Tamm, som tog plats i andra kammaren tillsammans med Nelly Thüring och Agda Östlund. Vännen Kerstin Hesselgren tog plats i första kammaren.
Elisabeth Tamm hade redan politisk vana. 1916 utnämndes hon till ordförande i Julita kommunalnämnd och var landets första kvinna på den posten. Elisabeth Tamm, som beskrivits som både färgstark och handlingskraftig, fortsatte att trycka på för att få fler kvinnor att ta plats i demokratin. Hon var en av initiativtagarna till den Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, i Julita. Från 1925 gavs här kurser som utbildade kvinnor från alla samhällsklasser att ta aktiv del i det politiska arbetet och nyttja sin rätt till politiskt inflytande.
I maj 2019 har kulturföreningen Fogelstad lovat att en ny utställning om Medborgarskolan kommer att öppna. Det är ett fint sätt att fira och påminna om de 100 år som gått sedan demokratins genombrott. Men det räcker inte.
Mitt förslag är att vi inleder firandet av demokratins genombrott redan nu. Ett firande som i första hand borde handla om att försvara demokratin. För den är inte självklar. Fyra av tio riksdagsledamöter är ense om att demokratin är hotad. Hotet kommer från antidemokratiska krafter som ofta talar för ett ojämställt samhälle, där kvinnor och män inte lika självklart har samma inflytande. Hotet riktas också mot oss journalister, som riskerar att skrämmas till tystnad och kanske inte längre vågar granska de folkvalda så som det är tänkt. Därför måste vi påminna oss om hur allt startade och noga försvara det, fira och vägra att någonsin släppa ifrån oss det vi vunnit.