Ni som följer Katrineholms-Kurirens kultur- och nöjessidor – regelbundet eller bara sporadiskt – vet att det i västra Sörmland finns en mängd ambitiösa och mycket begåvade ungdomar, som ägnar sig åt musik, dans, teater och andra bildande verksamheter. Några blir professionella artister, andra väljer andra karriärer. Kultur är bildning, alla lär sig för livet!
I TV4:s Körslaget i kväll ser vi vad jag är övertygad om blir ett praktexempel på att Katrineholm (fortfarande) är en ledande kultursstad. Körledaren Gabriel Forss är sedan tidigare en av ortens officiellt utnämnda ambassadörer och förvaltar nu sin titel med besked. I kväll kommer varenda medlem i Gabriels kör att framstå som mycket representativa Katrineholmsambassadörer.
Behöver jag säga att jag – trots att vår kör jämfört med de övriga körerna i årets slag representerar en befolkningsmässigt liten ort – tror stenhårt på en finalplats.
Det är mycke nu
Kulturen behövs. Både den tunga, tankeutvecklande och den lätta, roande. Även vi som mest bara är mottagande konsumenter behöver stunder då vi kan och får koppla loss från en i övrigt ansvarstyngd verklighet.
För det är mycke nu, som det hette i en gammal underhållningsserie i TV. Väldigt mycket. Japan, Libyen och Afghanistan, till exempel. Och en gammal kärnkraftsdebatt, blev plötsligt härom dagen som ny.
Oppositionen i riksdagen fäller flera regeringsförslag när Sverigedemokraterna röstar som S, MP och V. Och länets landstingspolitiker anser sig tvungna att anlita en av Sveriges namnkunnigaste propagandakonsulter för att klara av en opinion som vägrar att glömma att några landstingstoppar omfördelade sina arvoden utan giltiga beslut. (Här försökte jag formulera mig överdiplomatiskt – om än inte osant.)
Som ett verbalt hot
Mitt i alltsammans provocerar Anneli Hedberg (S) fram en ny vinkling på skoldebatten i Katrineholm. Jag vet inte om provokationen var medvetet genomtänkt i syfte att avleda det alltmer i folkopinionen utbredda kravet på förklaringar om varför kommunen avsätter allt mindre pengar till skolan. Räknat per elev. Eller om tanken på att lägga ner eller rent av riva Södra skolan bara var ett inlägg i den politiska debatten om friskolor. Som ett verbalt hot: vill ni ha friskolor så lägger vi ner Söder!
Vilken Anneli Hedbergs tanke än var, någon av de nämnda eller någon annan, skulle jag kunna fortsätta spekulera länge över. Men det är betydligt mindre intressant än det faktum att hon måste ha varit medveten om att blotta tanken på att lägga ner Söder skulle provocera fram reaktioner. Just den skolan, med den kanske mest slitna och underhållsmässigt mest eftersatta byggnaden, har en snart nästan lika sliten men ändå kanske en av de mest entusiastiska lärarkårerna.
Inte på allvar
Apropå entusiastiska lärare, bildande kultur och Körslaget kan jag inte låta bli att just i dag och i det här sammanhanget särskilt nämna Södra skolans och Tallåsskolan musikklasser.
Jag vet inte vad musikklaserna betytt för just Katrineholmarna i körslaget men jag vet att de betyder mycket för eleverna och för grunden i Katrineholms musikliv. Liksom, givetvis Kulturskolan, Duveholmsskolans estetprogram och så vidare. Inklusive samarbetet med Dud och ett par studieförbund, numera mest Sensus. Det är en kultursamverkan för ungdom som ger resultat. Och som troligen kan utvecklas än mer och utvidgas till att omfatta mer än Katrineholm. Åtminstone en bit västerut.
Det hör till debatten om Södra skolan, att de värsta olägenheterna trots allt föreslås byggas bort. Bara det lär kosta omkring tio miljoner, vilket betyder att ingen på allvar räknar med att skolbyggnaden rivs de närmaste åren. Så varför vill Anneli Hedberg just nu meddela att Södra skolan kanske ska rivas någon gång i en mer eller mindre avlägsen framtid?
Försöksballong?
Det händer att politiker skickar ut så kallade försöksballonger. För att testa reaktionerna. Det är ju inte helt uteslutet att det finns en opinion för att riva det som en del ser som det gamla rucklet. Om inte annat så åtminstone i Valla, där man i så fall kanske känner sig lite säkrare på att få behålla sitt högstadium. (Jag vet att begreppen låg- mellan och högstadier inte längre ska användas men det är enklast att kalla de högsta årskurserna i grundskolan för högstadiet.)
Försöksballonger kan ofta lätt punkteras av politikerna med påståenden om överdriva eller till och med – om det skulle anses behövas – felaktiga tidningsartiklar. Jag måste dock framhålla att det, även om det har förekommit, i Katrineholms-Kurirens spridningsområde hör till undantagen att politiker i efterhand förnekar vad de sagt.
Än så länge har politikerna i Katrineholms och Vingåkers kommuner inte anlitat någon särskild propagandakonsult för att framställa sig som hjälplösa offer för sin lokala tidning. Kommunchefen Mattias Jansson nöjde sig med att rådfråga en redan tidigare anlitad konsult och sitt nätverk av experter på sociala medier när han kände sig provocerad av Katrineholms-Kuriren. Han gjorde det skickligt. Det blev en stor sak i bloggvärlden när jag irriterat råkade slänga ur mig ordet bloggvalpar.
Anlägger moteld
Hade jag förstått att det som jag själv tycker lite gulliga ordet var så eldfängt hade jag hållit tand för tunga. Jag kunde till exempel aldrig tänka mig att det skulle bli en rubrik i nättidningen Medievärlden. Men så blev det. Och det var naturligtvis inte Medievärldens fel att jag råkade hitta på ordet i ett trängt ögonblick. Jag hade ju sagt det. Trots att jag aldrig föreställde mig det som ett rubrikord. Förrän i efterhand.
Vi i det som gemenligen kallas gammelmedia får leva med att makthvarna allt mer anlägger moteld på nätet och presenterar sin version av sanningen. Det vill säga den del av sanningen som ligger i maktens intresse att visa. Men det blir ett problem, att vi – om än inte jag personligen så länge till eftersom jag snart gjort mitt – kanske måste göra ännu mer för att visa det som makten inte vill att vi ska få veta.
Men det är trots allt ett ringa bekymmer jämfört med naturkatstrofer och verkligt galna despoter.
Nu ser vi fram mot Körslaget. Heja Katrineholm!