I påskhelgen deltar Johanna Bolin i SOS konstrunda. Den egna ateljén är liten hemma i källaren i Vingåkersvillan, så gästerna välkomnas till altanen. Hon funderar på att även ordna ett bord i trädgården med konstpyssel för besökande barn.
‒Jag har koll på läget, säger hon om förberedelserna.
Förutom att visa upp konsten på hemmaplan deltar hon i samlingsutställningen på Säfstaholms slott – och sjunger även i kören Nå´t Annat som underhåller i samband med invigningen på långfredagen. Johanna Bolin blev medlem i SOS i höstas och deltar i konstrundan för första gången.
Under uppväxten i Norrköping hade hon konsten omkring sig. Morfar var bokhandlare i Norrköping och hade liksom mormor ett brinnande konstintresse och många konstnärsvänner genom jobbet. Farfar var färghandlare i samma stad – bokhandeln och färghandeln låg på samma gata – och Johanna Bolin har kvar material så som akvarellaskar från den tiden. Hennes föräldrar ritade ofta med barnen, särskilt hennes pappa var en duktig tecknare. Själv ritade hon närhelst hon kom åt och intresset följde med upp i åren.
‒Jag ritade på bänken i klassrummet så fröken blev galen på mig, minns Johanna Bolin.
Hon valde bild som tillval på högstadiet, gick estetisk linje med bildinriktning på gymnasiet och utbildade sig så småningom till bild- och matematiklärare. I många år har hon vid sidan av jobbet varit aktiv på många fronter, inte minst i Högsjö kultur- och teatergrupp där hon har bland annat har ansvarat för ljud och ljus. Den egna konsten fick länge stå tillbaka till förmån för annat.
Nu är hon lärare för bland annat förberedelseklasser på Järvenskolan Södra och Tallås och har tidigare jobbat på mottagningsenheten Bryggan. Hösten 2015 var hon delvis tjänstledig för att vara med när ett flyktingboende öppnade på KFUM Breviks lägergård på Vikbolandet, där hon själv varit ledare. Hon jobbade där två hela dygn i veckan, och två dagar på tre olika skolor i Katrineholm. Allt engagemang sammantaget blev för mycket.
‒När jag inte jobbade sov jag.
Som perfektionist med behov av att prestera till 100 procent i alla lägen insåg hon att hon måste tänka om. Arbetsgivaren Katrineholms kommun hjälpte henne att hitta rätt prioriteringar.
‒Jag fick kontakt med en beteendevetare och kom på att jag saknade konsten.
Den, tillsammans med insikten att det är okej att säga nej ibland, blev räddningen.
Johanna Bolin skapar främst med oljemåleri och collografi. Hon har alltid jobbat med föreställande konst, gärna motiv från naturen, men i collografin kan hon hitta det abstrakta också. Collografi är en grafisk teknik för konstnärer med experimentlusta.
‒Jag hyr press av BrittMarie Järnström Lindell som jag också har gått en kurs hos. Jag stötte aldrig på collografin under min bildlärarutbildning, och det är spännande att jobba med något helt nytt.
Nu tycker hon att hon bemästrar tekniken och kan jobba i riktning mot den inre bild som hon har av resultatet. Hon tycker att det är roligt att kombinera den kortare arbetsprocess som collografin innebär när den är klar för tryck, med det betydligt långsammare oljemåleriet.
I det sistnämnda använder hon nämligen tekniken skiktmåleri, som var exempelvis da Vincis och Rembrandts sätt att ge motiven liv. Varje lager färg måste torka innan det är dags för nästa och en målning får ta tid.
‒Jag kan hålla på i månader.
Nyfikenhet och förväntan är känslorna hos Johanna Bolin när hon skapar i konst. Ibland, när allt flyter som bäst, måste hon hejda sig för att inte fortsätta till småtimmarna.
‒Jag längtar efter att se resultatet, se bilden som växer fram.