Men ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag vet. Det gäller särskilt föräldraskapet.
Vilken mamma vill du ha? Vill du ha den här:
”Visst, ät chips och cola till frukost, det blir bra. Du kan ju lika gärna få testa en cigarett om någon bjuder, du lär börja röka i alla fall förr eller senare. Vadå cykelhjälm? Du har väl inget innanför pannbenet ändå! Jaså, du vill smaka på fredagsgroggen? Okej då, vi bjuder så dricker du nog mindre när du går ut senare i kväll!”
Tyvärr. Du fick den här mamman:
Du ska ha hjälm hjälm HJÄLM när du cyklar! Jag struntar fullständigt i om dina kompisar inte har det! Börja aldrig röka för man DÖR av rökning! Om inte annat så får man luden tunga! Jag kommer aldrig att bjuda dig på alkohol innan du har åldern inne och kan välja själv. Jag kommer aldrig att köpa ut till dig. Jag kommer att predika icke-våld och medmänsklighet och vikten av att göra läxorna tills jag blir torr i munnen.
Jag är ledsen, min son. Du fick en skitjobbig, tjatig, envis morsa och det finns ingenting du kan göra åt det. Det är okej att du skäms, men jag kommer inte att ändra mig.
Om du kommer hem och luktar rök så är du ändå välkommen hem. Om du kommer hem berusad och i sällskap av polisen så är du ändå välkommen hem. Men jag kommer att tjata på dig om rätt och fel tills dina öron krullar sig. Du må göra korkade saker, men när du gör dem kommer du att höra mina moraltantsmammeord inne i huvudet.
Jag kommer att finnas där för dig, men jag kommer inte att curla för dig. Du får själv bädda sängen, plocka bort disken och du kan faktiskt fixa lunchen själv när vi inte är hemma. När du har slutat gymnasiet kommer du inte att få bo gratis hemma.
Det kommer att bli jobbigt för oss båda. Det kanske rent av går åt pipsvängen. Men jag har goda förhoppningar om att att vi kan komma ut helskinnade på andra sidan, och någon gång i framtiden kommer du att vara glad över att jag var den jag var.
För vet du vad det handlar om? Kärlek, faktiskt. En mors kärlek till sitt barn. Du har den, vad du än tar dig för i livet. Det är alldeles självklart. Jag tjatar inte för min skull, utan för din.
Snart blir du tonåring på riktigt. Vi föräldrar kommer att sätta gränserna, du kommer att testa dem. Det är helt i sin ordning. Nu vässar vi våra argument, kavlar upp ärmarna och kör.