Det går att sätta färg på mycket i tillvaron. Vardagslunken kan ibland beskrivas som grå, men den kan vara både rosenröd och ha guldkant också. Allt är heller inte svart eller vitt. Numer delas vi människor också in i färger. Det inser jag efter att ha läst boken "Omgiven av idioter".
Det var ett felköp ska erkännas. Jag borde ha läst baksidan först och insett att det inte är vare sig en deckare eller skönlitteratur. Det är en bok om psykologi. Men på sitt sätt skön och lättuggad med hög igenkänningsfaktor.
Redan efter några kapitel börjar såväl grannar som arbetskamrater och kompisar plötsligt framstå i rött, gult, grönt och blått. Men framför att blir boken en insikt om var jag själv hör hemma. Tack och lov inte bland de röda, som snarast är att jämföra med ångvältar. Av egen erfarenhet är de inte hälsosamma att ha i sin närhet.
Snarare är jag både gul och blå, en tidsoptimist som snackar lite för mycket (gul), men där noggrannhet och detaljer får ta plats (blå). Men blandar man blått och gult blir det grönt och det är där de allra flesta likheterna finns – lugn och tålmodig även om alla säkert inte håller med om beskrivningen "vänligheten personifierad". Hur som helst är majoriteten av svenskarna gröna och det känns ju utmärkt i landet lagom att vara som folk är mest.