"Symfonin." Det är ofrånkomligt att refrängen med Loa Falkmans baryton ekar i huvudet när man möter Elisabeth Lord Gunnarsson och Tommy Gunnarsson. Deras låt som blev en flopp som blev en evergreen kommer att bli parets eftermäle, säger Elisabeth Lord.
1990 tävlade Loa Falkman med låten i Melodifestivalen. Den kom sist. Dessförinnan hade låtskrivarna varit mer än tveksamma till artistvalet. Men något oväntat hände. Låten började leva sitt eget liv och musikern och producenten Bruno Glenmark bekräftade vad paret Lord-Gunnarsson redan visste:
– Han sa "var inte ledsna, låten kommer att bli en hit".
Låten låg på Svensktoppen i tolv veckor och fick kultstatus. Alla som var med då kan antagligen fortfarande tralla refrängen om de så väcks ur den djupaste sömn.
[youtube id="4bHsV3bOH6I"]
"Symfonin" är en milstolpe i Lord-Gunnarssons yrkesliv, men de har gjort så mycket mer tillsammans. Över 300 låtar, närmare bestämt. Och i år är det alltså 50 år sedan Elisabeth Lord slog igenom som artist på Svensktoppen. Programmet var hur stort som helst på den tiden.
– Det var som Idol är nu, säger hon.
Föräldrahemmet i Björkvik, där paret Gunnarsson-Lord nu bor, har alltid fyllts av musik. Det var körer och revyer och Elisabeth Lords pappa skrev revytexter som hon hjälpte honom med. Där började alltså karriären som textförfattare.
Redan som 14-åring var hon ute och sjöng i Görans Qvartett, sedermera Göran Fredrikssons orkester.
– Jag ville aldrig göra något annat. Och sången blev lite av min räddning. Jag var lite mobbad när jag kom från landsbygden till läroverket. Men då hade jag sången, säger hon.
1968 kom orkesterns genombrott med Taubes "Tamborito i Panama" på Svensktoppen.
Året därpå låg "Huset på höjden" tio veckor på listan och Elisabeth Lord kom att spela och turnera med olika orkestrar de kommande åren; Härjes, Rolf-Christers, Stämbandet och Rospiggarna, med flera.
I de två förstnämnda spelade en viss Tommy Gunnarsson. Paret möttes således tidigt men hade sedan familj på varsitt håll i 17 år innan deras vägar korsades igen och de blev ett par i mitten av 80-talet.
Då vidgades Elisabeth Lords karriär till att också omfatta skrivandet. Tommy Gunnarsson komponerade melodierna, hon skrev texterna. Första låten som de skrev 1987 ville Streaplers ha direkt. Därefter har alla de stora dansbanden, från Vikingarna och Sten & Stanley till Arvingarna och Thor-Leifs, framfört och spelat in parets låtar. "Coola killar", "Rosor doftar som mest när det skymmer" och "Vågar du så vågar jag" är några av titlarna. Mellan 1990 och 2003 hade de 25 låtar på Svensktoppen. 1994 låg fyra låtar där samtidigt. Bara härom veckan framförde Lasse Stefanz en av deras låtar, "Du läser mellan raderna Carina" i Bingolotto i TV4.
– Elisabeth har skrivit fantastiska texter. De har en mening och de har hjälpt många, berömmer Tommy Gunnarsson sin fru.
Makarna är förstås också ute och spelar själva och den gedigna erfarenheten av att stå framför en publik har gett dem fingertoppskänsla för vad som går hem. Texterna är vardagspoesi, sådant som många kan relatera till.
– Dansmusik ska fastna direkt, säger Elisabeth Lord.
Men i vardagspoesin finns långt ifrån bara ljusa stunder. Jubileumsåret har varit tungt för Elisabeth Lord. I februari gick hennes enda syskon, Roland Almlén, tidigare ordförande i Musikerförbundet, bort. Och själv blev hon hjärtsjuk. För två månader sedan gjordes en bypass-operation. Ingreppet var mycket lyckat, men de första veckorna tvivlade hon på att hon skulle komma på benen igen. Nu har det vänt, precis som läkaren lovade. Hjärtat slår, om inte i dansant takt så åtminstone stadigt och fint. Flåset är nästan tillbaka.
– Nu gäller det att leva på och vara tacksam för varje stund man har, säger hon.
Musiken är fortsatt viktig, paret spelar gärna och tycker om att glädja publiken på exempelvis äldreboenden. Men Elisabeth Lord vill också hinna med livets efterrätt.
– Jag har fått tre barnbarn på fyra år. Nu drömmer jag om att springa och spela fotboll med dem.