Nytt år, nytt jag, nya löften. Passé? Ja, vi har lämnat nyårstänket. Däremot kan många av oss pusta ut för att årets fattigaste månad, januari, lider mot sitt slut. För många innebär mörkret och den allt för tomma plånboken även årets tråkigaste månad. Men inte för mig.
Du kanske inte minns min första krönika, men där skrev jag om min förälskelse i Katrineholm och i lokaljournalistiken. Jag skrev bland annat så här: "För mitt ibland felkörningar, bortglömda lunchpauser, boende hos släktingar och stammande praktikanthälsningar så fanns ju ni. Det är faktiskt ni läsare, hur små ni än känner er, som gör lokaltidningen. Och ni gör det, helt utan att anstränga er, väldigt bra". Det är inte mycket som förändrats. Ni är kvar och det är tydligen också jag. Visst stammar jag lite mindre när jag hälsar på er och nog hittar jag lite bättre i både Katrineholm och Vingåker. Men precis som att jag fortfarande ibland glömmer bort att äta lunch, så skapar ni lokaljournalistiken precis lika vackert inom både stort och smått – och helt utan ansträngning.
Så gissa om jag är glad för att få vara med och bevittna, dokumentera och lyfta upp ett bra tag till. Och vet ni vad? När man gör det, är det väldigt svårt att ha en endaste, tråkig månad. Någonsin.