Jag har dragit på semester och då andas mina arbetskamrater ut. Det blir inga hyss på flera veckor, inga ordvitsar som tröttar ut prövade öron. Men lugn, när vi träffas igen har jag laddat upp ordentligt. Så huka er, semestern går ofta snabbare än man tror.
I år har jag fyra veckor som ska fördrivas. Den första veckan arbetar sambon och då passar jag på att ta en tur till fjällvärlden. Fiskegrejorna ska få följa med och kameran också, naturligtvis. Jag räknar inte med att få fisk, det brukar jag inte få men bilder tänker jag fånga.
Turen kommer förmodligen att gå till Adolfström i Lappland, en liten pärla i Laisälvens källflöde. Här finns fantastiska vyer, en härlig dalgång med ett delta som huserar Sveriges nordligaste köttdjursbesättning, eller gjorde. Det är många, många år sedan jag var här men förhoppningsvis har tiden stått still.
Trots att jag bara varit där en gång tidigare finns platsen i mitt hjärta. Människorna jag mötte då var varma och trevliga. Odensbackentjejen Karin Johansson som drev stugbyn såg mig och min kamrat plocka hjortron i mängd. Då kom hon in i stugan med en stor gryta och uppmanade oss att koka sylt direkt, vilket vi gjorde.
I handelsboden återfanns en Stockholmstjej som hette Marianne Torfve. Hon hade fångats av fjällvärlden och en fjällräv som hette Jan. Jan var en förkämpe när det gällde att stoppa Vindelälvens utbyggnad. Jag har genom åren följt Adolfströms blogg och där sett att han tyvärr har gått bort.
I den bloggen har jag även sett att Karins man Kjell som drev helikopterflyg numera nöjer sig med att vara flygchef och låter sonen sköta flygandet med några anställda.
Jag kanske är lite konstig som gillar att göra sådana här nostalgitrippar, besöka platser jag varit på och möta personer jag inte mött på många år. Ibland har förändringen varit så stor att man varken känner igen platsen eller personerna, men ibland är det som att tiden stått still och det var i går man träffades.
Är jag ensam om att vara lite nostalgisk? Jag hoppas inte det.
Rapport kommer i min nästa sommarkrönika.
Lev väl fram till dess go´ vänner.