Intill kafeterian i Bildningscentrum Prins Wilhelm lärde Jörgen, eller Jögge som han föredrar att kalla sig, nior på Stenhammarskolan att klyva, hyvla och tälja fram en slättkäpp. En slättkäpp är ett lekredskap som går ut på att man håller i varsin ände och den som har starkast grepp vinner.
– Det är lätt att klyva ur en slättkäpp och man får en bra grundutbildning i hyvling på köpet, sa Jögge Sundqvist.
Slöjden i blodet
Slöjdblodet har runnit i hans släkt i alla fall från 1500-talet, och själv har han tillverkat såväl konstföremål till Nordiska museet i Stockholm som sittbänkar till Umeås flygplats. Han hade dock aldrig varit i BCPW förut, och var imponerad.
– Det är en fantastiskt skola. Fin miljö, fin stämning, generöst och mångkulturellt.
Både tjejer och killar
Niorna gick in för skapandet av slättkäppen, och den könsuppdelning som lätt uppstår i samband med slöjd märktes inte alls. Tjejer tyckte att det var roligt och kunde klyva en träbit minst lika bra som killarna.
– En del tjejer gömmer sig i en tjejroll. Det är härligt att se hur deras självförtroende stärks när de upptäcker kroppen som redskap, sa Jögge Sundqvist.
En av dem som hellre håller på med textilslöjd är Hannah Breslin i klass 9d.
– Jag trodde att det här skulle bli jättetråkigt, men det var det verkligen inte, sa hon.
Hennes klasskompis Sibel Dari höll med.
– Jag är så svag att jag inte trodde att jag skulle kunna klyva isär en träbit, men det gick lätt, sa Sibel Dari.