Under vårt samtal bad Gunilla, då vi satt och pratade rent allmänt om pushande föräldrar, Erika att sjunga en bit för Kurirens utsända.
Utan protester studsade lilla Erika upp på golvet, samlade sig, tog ett djupt andetag för att sedan brista ut i en klockren version av ”Somewhere over the rainbow”. Det var faktiskt helt magiskt vilka toner som kom ut ur denna lilla åttaåriga strupe – ingen överdrift att påstå att man fick ståpäls över hela kroppen.
Tyvärr, tillägger Gunilla, har det inte framkommit i tv-serien hur underbart hon sjunger.
Och det är bara att hålla med. I tv-såpan framställs Gunilla mer eller mindre som en pushande förälder till ett medelmåttigt begåvat barn. Och det är så fel, så fel, kan man konstatera efter att fått höra vilka toner som kommer ur Erikas guldstrupe.
– Jag skulle aldrig tvinga min dotter till något. Och inte behöver vi hennes framgång för vår försörjning, om nu någon skulle tro det. Erika och jag är ekonomiskt oberoende för all framtid, säger Gunilla, som vi upplever som en mycket chosefri och rejäl före detta Högsjötjej. Inte ens den västsörmländska dialekten har hon lagt bort.
Läs mer i torsdagens Katrineholms-Kuriren!