Enträdet vid Stora Bromma mätte 2,71 meter i omkrets när den för fyra år sedan blev naturskyddad. Något som gjorde den till Sveriges och kanske Europas grövsta en. Den klarade dock inte av vindarna som stormen Knud drog med sig för ett par veckor sedan.
– Den lade sig över stengärdsgården intill och nu funderar vi på vad som ska göras med den. Jag hade en dialog med markägaren och vi ska fundera under några veckor. Men det blir nog så att vi på något sätt placerar den på stenmuren. Kanske kompletterar vi den med en informationsskylt, säger Hans Sandberg, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen Sörmland.
En tanke som han haft är att göra på samma sätt som Eskilstuna gjorde med ett enträd som också blev flera hundra år gammalt.
– När den föll omkull för tjugo år sedan cementerade man fast den i marken en bit från den ursprungliga platsen. Så vi får se, vi kanske cementerar fast den här med. Jag är inte främmande för det. När den är avbarrad framträder dimensionerna på stammen och grenarna än mer.
Nu är tanken att ta ett borrprov för att få en mer träffsäker åldersbestämning på enen.
– Det är förutsatt att det inte är någon röta i stammen. Men om vi borrar på två eller tre meters höjd borde det inte vara några problem. Då får vi lägga till de åren den tagit på sig för att ha vuxit så högt. Det kanske rör sig om 25 eller 50 år. Eftersom den har stått upp och levt har vi inte haft lust att borra i den tidigare, säger Hans Sandberg.
Tidigare har den uppskattats att ha funnits allt från 1400- till 1600-talet. Hans Sandberg förklarar att en uppskattning kan fås i och med att man vet ungefär hur mycket träden växer i omkrets från år till år.
– Min gissning är att den är från 1400- eller 1500-talet. Enen har stått på rätt mager mark och då växer den långsamt och får tätt mellan årsringarna. För att åldersbestämma måste man då räkna ringarna under mikroskop.