Jag befinner mig högt upp på Gibraltars klippa tillsammans med en guide och en hop turister för att spana in en av Gibraltars sevärdheter – apkolonin, som faktiskt är Europas enda vilda apor. Kolonin består av cirka 250 makaker, en apras som saknar svans.
Jag är lite reserverad när det gäller närkontakt med apor. Jag minns babianerna jag mötte i Sydafrika, vid Godahoppsudden. De hade huggtänder och satt utplacerade längs vandringsstigen där de observerade turisterna.
Både makaker och babianer i turistområden har en sak gemensam. De är orädda för människor och väldigt sugna på människomat. I Sydafrika såg jag en familj, som trots varningsskyltar om att inte visa medhavd mat för babianerna, dukade upp en picknick på en gräsmatta. Det tog inte många minuter innan en hel babianflock överföll dem och länsade picknickkorgen på allt ätbart. Samma sak har den lilla flickan på klippan nu råkat ut för.
Hon lyckas skaka av sig apungen. Det dröjer inte länge förrän jag ser hur en annan apa börjar gräva i fickan på en man, också i jakt på en godsak.
Guiden frågar om jag vill bli fotograferad med en makak sittande på axeln, han kan i så fall locka upp apan med apgodis. Fegisen i mig säger instinktivt nej. När jag senare får höra av guiden att en annan turist med mer mod än jag i går blivit nerbajsad, är jag nöjd med beslutet.