Sisådär 43 centimeter skiljer röret som ska ta fiberkabeln in i huset och själva huvudkabeln, som en stor traktor nyligen grävde ner i gatan. Men det finns en hake. Kabeln är inte ämnad för oss. Den förbinder två andra villakvarter som kan njuta av att surfa med ljusets hastighet.
På vår gata får vi än så länge nöja oss med 4G. Det fungerar hyfsat om man har en speciell antenn på taket och surfar på de tider som ingen annan är online. Vill man sjunka ner i soffan vid niotiden en kväll och titta på sin smart-tv så går man bet. Bredbandskollen visar på snigelfart och tv:n är suddig och hackar sig fram. Att ha internetuppkoppling via den gamla koppartråden som dinglar mellan tallarna till vårt hus är inte heller nån höjdare om man inte uppskattar ständiga avbrott.
Men vi väntar. Och hoppas. Det stora telebolaget har i alla fall gett oss en gräll skylt som talar om att "Vi berikar huset med fiber". Nästa gång asfalten grävs sönder av stora maskiner så är det förhoppningsvis vår tur.