Men det är inte allt vi ser omkring oss som blir mänsklighetens undergång i "Slutet". Det är kometen. I "Nya hyss av Emil i Lönneberga" är hela världen i allmänhet och Krösa-Maja i synnerhet bekymrad över att kometen ska braka in i jordklotet och ställa till med oreda. Men Emils familj är inte mer orolig än att den beger sig till Vimmerby marknad där Emil begår sedvanliga hyss.
Ungefär så mycket vardag, om än i nutida tappning, blir det även i "Slutet", även om det som händer är betydligt mer dramatiskt. Faktiskt så dramatiskt som det kan bli. Alla vet nämligen när slutet kommer: den 16 september klockan 04.12 kommer kometen Foxworth att utplåna allt liv på jorden. Världen får informationen några månader innan det är dags, och vi får följa med hela vägen. Det är lika bra att tala om att det slutar helt enligt de vetenskapliga beräkningarna.
Vi vet alltså att det går åt helvete med allt. Ändå finns det något hoppfullt i berättelsen om Simon och Lucinda som från varsitt håll berättar om hur de känner, vad de ser och hör de sista veckorna av jordeliv. En sak står ut mer än andra: när vår existens ställs på sin spets finns inte längre plats för något utöver det grundläggande: kärlek, omtanke, närhet, enkla saker.
Det betyder inte att det blir enkelt: alla kan förstås inte förlika sig med sitt öde och även de tappraste har ångest. När Simons flickvän hittas död vävs även ett mysterium och jakten på en förövare in i historien. Men främst är det vardagen som skildras och det är Mats Strandberg bra på. Det är omöjligt att tänka hur mänskligheten skulle hantera situationen i verkligheten, så varför skulle den inte bara leva på ungefär som vanligt, in i det sista? En tragikomisk scen är när Simon och Lucinda sitter på ett tåg och räknar upp allt som antagligen ändå skulle ha dödat dem: växthusgaser ur permafrosten, kärnvapenkrig, överbefolkningens konsekvenser, döda hav, vattenbrist.
Så nej, "Slutet" är ingen feelgood-roman direkt. Men den är en fin skildring av mänskligt beteende, tonårsliv och förmågan att helt enkelt gilla läget. Även när det snart inte längre finns något läge att gilla.