Att vara i ett "flow" på det sättet är en fantastisk känsla. Energin är outtömlig och man är om inte helt, åtminstone några snäpp mer, odödlig.
Just nu befinner jag mig i ett flow. Möjligheter hopar sig. Små, till synes oviktiga detaljer, har gjort skillnad i mitt liv. Ibland har det gått så kusligt bra med timingen att man vill signa upp sig i "Vi som tror på ödet"-grupper. Det är en välsignelse, samtidigt som "det är för bra för att vara sant" gnager i bakhuvudet.
Min hjärna kämpar med att ta ned mig på jorden. Helt i onödan, jag inser att flowet någon gång tar slut och att jag snart blir tvungen att mer disciplinerat kämpa för det som är viktigt. Trots detta är det lite obekvämt att ha det så lätt, just nu.
Men vi förtjänar faktiskt lite flow nu och då. Och även om det skulle vara för bra för att vara sant och att dippen är på ingående, så finns det ju ingen poäng med att oroa sig innan. Det är väl bra mycket bättre att vara glad, i onödan, än att oroa sig i onödan?