Samtidigt är läxor fortfarande ett självklart koncept (trots att det inte finns några lagar eller regler om läxor) och jag vill stötta mina barn så gott det går. I en kompromiss har jag därför under period dagligen räknat matte med ena barnet, eftersom hon har behövt hjälp. Vi har haft kul och båda kunnat stoltsera med att vi både förstår och kan förklara.
När det efter ett tag tog totalstopp blev jag verkligen varse om vad författaren och läraren Pernilla Alm menar när hon argumenterar för att läxor sätter likvärdigheten på spel. I ett brev till dotterns lärare meddelade jag att min dotter nu inte kan få fortsatt stöd i mattehemarbetet, eftersom det helt enkelt är för svårt för mig.
Pernilla Alm skriver i boken Läxfritt - för en likvärdig skola, att det går att finna stöd i forskningen för att läxor, rätt utformade kan fungera. Ändå argumenterar hon starkt emot dem. Vill man träna elevers ansvar, är det bästa sättet, enligt Pernilla Alm, att skapa förutsättningar för att skolarbetet kan klaras av på skoltid.
Skolverket i sin tur skriver att alla elever inte har likvärdiga möjligheter och att en läxa som lämnar över ansvaret för förståelsen till eleven själv, eller till någon vuxen i elevens närhet, kanske inte är tillräckligt förberedd i undervisningen. Det är värt att komma ihåg, när man som förälder sitter där och kanske drabbas av dåligt samvete för att man inte kan.