Klockan var strax efter tre på torsdag eftermiddag den 25 juni 1964 då en lagom jäktad konvoj kom dundrande på vägen mot kyrkoruinen vid Hagbyberga. Kortegen bestod av en lång rad motorcyklar och polisbilar som vakade likt hökar över några tunga svarta amerikanska säkerhetsbilar av märket Lincoln som virvlade upp grusvägsdammet mot den klarblå sommarhimlen där också en av marinens jättelika vertolhelikoptrar hovrade över landskapet.
I en av bilarna satt Nikita Chrusjtjov, av pressen omdöpt till det aningen mer lätthanterliga smeknamnet "Krusse". I en annan satt hans fru, Nina Chrusjtjova. Av säkerhetsskäl hade polisen delat upp de båda gästerna från varandra. I ekipaget fanns även Sveriges statsminister Tage Erlander. Men mest bestod detta följe av svartuniformerad personal ur statspolisen.
Polisen hade slagit en järnring kring Hagbyberga sedan flera dagar tillbaka. Den nyfikne besökaren denna dag möttes redan ute vid Nyköping-Katrineholmsvägen av fem poliser. Sedan stod polismän uppställda med jämna avstånd hela vägen, de tre kilometrarna till Hagbyberga säteri. Varje liten avtagsväg, varje vägkrok eller skogsdunge bevakades av ordningsmakten.
Nere vid godset stod en specialgrupp med poliser som kontrollerade presskort, passersedlar och även vissa bilars bagageutrymmen.
Dagarna innan hade Hagbybergas ägare, godsherren Bengt Weijber, haft fullt upp med att svara i telefon inför besöket. Han hann knappt lägga på luren för det ena UD-samtalet förrän nästa samtal från samma instans kom.
[fakta nr="1"]
Mängder av aktiviteter, förutom säkerhetsarrangemangen, ägde också rum inför besöket. Vägförvaltningen jämnade till vägen med en hyvel, grusbilar och slåtterbilar stod utmed vägrenen överallt. Den ena långtradaren efter den andra ankom också till godset lastade med allehanda jordbruksmaskiner från Bolinder-Munktell. Sprillans nya maskiner som skulle visas upp för ryssarna.
När säkerhetsbilarna dundrade in på gårdsplanen vid Hagbyberga var med andra ord manegen både krattad och genomgången tio gånger om.
Krusse med anhang skulle visas runt på ägorna för att se och lära av Bengt Weijbers "mönsterjordbruk". Den svenska regeringen, med Erlander i spetsen, hade handplockat Hagbyberga för denna uppgift.
– Pappa var en oerhört duktig lantbrukare, han var ofta ute och reste i Tyskland och England för att ta med sig erfarenheter hem hit, säger Jan Weijber som i dag driver Hagbyberga tillsammans med sina två söner. Fast i dag finns inga kor kvar, som på Krusses tid, utan i dag är det kycklingar som föds upp.
Tillbaka till den där torsdagseftermiddagen 1964.
Bengt Weijber hade ordnat med långa filtklädda traktorsläp där gästerna fick kliva upp för att sedan köras runt på ägorna. Man hade till och med röjt egna åkergator för färden, omsorgsfullt belagda med nytt grus. Växtligheten fick inte vara för hög av säkerhetsskäl, därför kom bara vissa åkrar på tal. Det bestämde polisen.
Attentatsmän kunde ju gömma sig i buskagen eller bland den högväxta rybsen.
Ekipaget såg mycket märkligt ut, intygar Jan Weijber som var 17 år gammal och hängde Krusse i hasorna under hela dagen.
– När Chrusjtjov skulle upp på traktorsläpet visade det sig att han var så kort att han inte kom upp. Då tog ladugårdsförmannen Kalle Bengtsson fram en pall som han kunde kliva på. Jag har den kvar än, vi kallar den för Krussepallen, säger Jan Weijber och visar upp den gröna lilla pallen som stolt burit den sovjetiske ledaren.
Så hur gick själva besöket då?
Enligt Jan Weijber var Krusse oerhört intresserad av verksamheten på gården. I Sovjetunionen var jordbruket ett ständigt gissel eftersom Stalin mördat de flesta av bönderna. Jordbruket, som varit grunden i Ryssland sedan urminnes tider, var alltså eftersatt å det grövsta. Betesmarkerna var magra och konstgödsling hade man inte kommit på än. Därför kom mycket av Krusses och Bengt Weijbers samtal att handla om odlingsegenskaper, olika metoder för höhässjning, utfordringsproblem och just konstgödsling.
Vid ett tillfälle skojade Krusse att den enda gödsling som förekommer i Sovjet är det som fåglarna spiller när de flyger över fälten, minns Jan Weijber.
Färden runt Hagbybergas marker skedde som sagt på traktorsläp med ett myller av poliser runtom.
– Poliskedjan sprang med runt hela vägen, det var riktiga konstaplar med uniform, säger Jan Weijber om det märkliga arrangemanget.
Detta ledde i sin tur till en uppskattad ordväxling mellan Krusse och Tage Erlander som glatt utbrast:
– Så här ser det ut när vi dansar kring midsommarstången i Sverige.
Krusse var inte den som var svarslös i dylika sammanhang och utbrast följande samtidigt som han pekade mot de ringdansande poliserna:
– Aha, jag förstår. Men är det inte ganska lustiga nationaldräkter ni bär här i landet?
I Katrineholms-Kuriren den 26 juni sa Bengt Weijber följande om besöket:
– Det var en frågvis gäst jag hade. Han frågade förfärligt mycket, och om sådana saker som jag trodde att bara ladugårdskarlar och djurskötare hade en aning om.
Den unge Jan Weijber då, vad gjorde han där?
– Jag gick bakom min far hela tiden och lärde mig hur man visar upp en gård. Krusse var oerhört jordbruksintresserad och ville få fram livsmedel till folket, det var ju enda sättet att få dem att vara tysta, säger Jan Weijber.
Som pampig final på dagen arrangerade familjen Weijber en stor buffé på terrassen vid stora huset med utsikt ner över den glittrande Yngaren.
– I varenda garderob i huset stod en säkerhetsgubbe, säger Jan Weijber som berättar att säkerhetsarbetet var väldigt omfattande och påminner om att Kalla kriget var i full gång. Året innan hade Wennerströmaffären briserat i Sverige och året dessförinnan Kubakrisen.
Jan Weijber hade vid buffén en närkontakt med Krusse som han minns än i dag.
– Jag frågade tolken vad Chrusjtjov önskade att dricka och svaret blev juice. Chrusjtjov stod på terrassen och tittade ut över sjön och jag gick fram till honom med juiceglaset, han petade ner hatten han hade på sig, såg sur ut och sa att han hade menat vodka. Så jag hämtade vodka åt honom och han svepte glaset på en gång, säger Jan Weijber. Då blev han glad igen och petade bak hatten i nacken.
Hur hatten satt på regeringschefens huvud var uppenbarligen ett sätt att markera humöret.
Bara några månader efter besöket avsattes Nikita Chrusjtjov från makten i Sovjetunionen där han styrt sedan 1953 då Stalin dog. Leonid Brezjnev hette den buttre arvtagaren till makten.
Jan Weijbers pappa Bengt avled 1966 i en oväntad hjärtinfarkt. Avelsbesättningen med kor och tjurar såldes och marken arrenderades ut. Så småningom startade man en kycklinguppfödning som pågår än i dag och drivs av Jan Weijber och hans söner.
– Det är ett jättestort minne för livet för mig, säger Jan Weijber om Krusses besök den där sommardagen och plötsligt är det en tanke som slår honom och han ser osäker ut, säger:
– Men jag vet i fan om jag vill ha Putin här. Det skulle jag avstå ifrån.