"Charlie, 15 månader, hotar att stjäla hela föreställningen", skrev Kuriren i juni 1999. Det handlade om teaterföreställningen "Statarminnen" på Julita gård, Charlie satt på sin mamma Jennys arm och det var första gången som han var med på en scen.
Det har blivit otaliga gånger sedan det tillfället, både på skolscener och andra scener. På sistone har han bland annat kunnat ses i musikallinjens föreställning "Knuten" och Teater Orkas succépjäs "40" och för närvarande spelar han i tre olika band. I juni tog hand studenten från estetiska programmet på Duveholmsgymnasiet.
Den som inte har stött på honom i något sammanhang än kan se och höra honom i Musikens hus den 27 augusti, för då blir det stipendieutdelning när stipendiaterna också kommer att framföra något på scenen.
Teatern kom först in i hans liv. Efter "Statarminnen" var han några år senare med i friluftsteatern på Stora Djulö. När han var tio började han spela trummor.
‒Det här var något för mig, tänkte jag.
Men som tonåring bytte han instrument och fann basen, som han har hållit fast vid. Han kan spela det mesta utom blåsinstrument, men basen har en särskild plats i hans hjärta.
‒Att spela bas är väldigt fritt. Det kan vara så svårt som man vill att det ska vara. Den går att lyfta fram på ett annat sätt än övriga instrument.
Jazzmusik är det stora intresset, av samma anledning som han föll för basen: friheten.
‒Jag tycker om att spela allt men lyssnar gärna på fusion. Jag är metalkille från början och fusion är jazzens metal. Det är lätt att falla in på. Lite som kaffe, säger han och skrattar.
Som många andra musicerande ungdomar i Katrineholm är han med i många mer eller mindre lösa konstellationer. Tre band spelar han alltså stadigt med just nu. Jazz och proggrock finns på repertoaren. Samtidigt vill han fortsätta med teatern, inte minst när Teater Orka fyller tio år nästa år.
Att jobba med musik på heltid är dock det stora målet; spela i band, bli ett namn i branschen som folk hör av sig till för studioarbete och turnéer.
‒Och jag skulle gärna spela i en musikalorkester. Där finns ju allt, musik, dans, teater, i ett paket.
Den här veckan har Charlie Andersson Wistbacka börjat den tvååriga jazz- rock- och poputbildningen på Kävesta folkhögskola utanför Örebro. Därefter siktar han på Kungliga musikhögskolan.
‒Om tio år? Då har jag fått in en fot i musikbranschen.