För andra gången i modern tid ska Socialdemokraterna försöka leda Vingåkers kommun i minoritetsställning. Eftersom det förutsätter att Arbetarekommunen försäkrat sig om att Camilla Anglemark och hennes medkandidater till ordförandeposterna i kommunens nämnder verkligen kommer att bli valda får vi utgå från att ett eller flera andra partier lovat att stödja S i ordförandevalen.
$1
Samtalen om en rödgrön majoritet hade pågått mellan partiorganisationerna under en tid när det visade att Vänsterpartiets och Miljöpartiets valda ledamöter i kommunfullmäktige valt att samtidigt resonera med Folkpartiet och VTL om någon form av samverkan. Möjligen i syfte att i förlängningen på något sätt få till stånd ett i realiteten omöjligt maktskifte.I slutet av förra veckan punkterade M tillsammans med C och KD mycket effektivt alla maktskiftesillusioner genom att deklarera att de beslutat att hålla fast vid M-, C och KD-samarbetet i avsikt att bilda en ansvarsfull, stark opposition. V och MP ansåg sig bundna till att samverka med FP och VTL och erbjöd sig som fyrpartikonstellation att gå in i en majoritet tillsammans med S.
Vägen till Livskvalitet, alltså VTL, bildades inför valet 2002 med den uttryckliga ambitionen att få till stånd ett maktskifte i en kommun där möjligheterna till maktskifte schabblats bort efter två socialdemokratiska valförluster. Med sin dåvarande maktskiftesretorik lyckades VTL också nå ett maktskifte genom den så kallade PUFF-alliansen då samtliga partier gick samman och puffade Socialdemokraterna i opposition.
$1
Den här gången slutade VTL:s maktspel i totalfiasko. I- stället för maktskifte får kommunen en ren S-regim i minoritetsställning samtidigt som VTL:s agerande effektivt splittrat oppositionen på ett sätt som ändå gör minorietstsstyret hanterbart. VTL riskerar att ställas utanför allt inflytande över Vingåkerspolitiken.Ett minoritetsstyre är inte vad Vingåkers kommun bäst behöver. Av flera skäl hade Vingåker, mer än Katrineholm som får just det, behövt och förtjänat ett brett och starkt blocköverskridande styre bestående av S och M. Men det politiskt nödvändiga är inte alltid möjligt i små kriskommuner. Kanske är det just därför de är i kris.
Oppositionsrådet Björn Andersson (M) försöker nu göra det han kallar opposition med ansvar till något av sitt personliga signum. Det är hedervärt men frågan är om inte den rollen på lång sikt kräver ett högre politiskt pris än om han fått möjlighet att bilda en äkta ledarduo med kommunalrådet Camilla Anglemark (S).
$1
I rollen som ansvarstagande oppositionsråd ingår att i första hand verka för Vingåkers bästa. Det lär Björn Andersson säkert försöka göra, vilket betyder att han vid behov lär få fungera som ett stöd för Camilla Anglemark. Det är bra för Vingåker, det är bra för Anglemark och troligen för Socialdemokraterna.Frågan är hur bra det blir för Andersson och hans Moderater på några års sikt. Inte ens Moderaterna lokalt i Vingåker klarar sig i längden utan att profilera sig som parti. Att, i likhet med Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, göra ansvarstagandet till profilfråga för partiet tycks fungera utmärkt i regeringsställning. Det hade troligen kunnat fungera även på kommunnivå i Vingåker även om det skett i en med Socialdemokraterna samverkande regim.
Som stöd i oppositionsställning åt en minoritetsregim blir det betydligt svårare att profilera ansvarspartiet Moderaterna.
VTL har stämplat sig som ett maktgirigt populistparti och för V, MP och FP återstår endast att efter förmåga försöka profilera sig som lagom ansvarskännande, kritisk opposition under en M-stödd S-regim.