Det kan låta som en struntsak. Men när man kommer in från ridhuset, svettig efter ett hårt träningspass, med stela ridstövlar på fötterna och upptäcker att alla stallkamrater har åkt hem och att mobilen, bilnyckeln och nyckeln till sadelkammaren är inlåsta i just sadelkammaren, känner man sig väldigt ensam och utlämnad.
Man kan inte ringa någon, och även om jag skulle ha kunnat gå den dryga halvmilen hem (rekommenderas inte i ridstövlar) i mörkret utan reflexer och ficklampa, så hade det ändå inte hjälpt särskilt mycket. Min handväska med jobbtelefon, jobbnycklar, bankkort, tågkort, glasögon och bilnyckel samt själva bilen, hade ändå varit kvar vid stallet. Min fina sadel och all annan utrustning hade hängt framme, exponerad för de sadeltjuvar som är anledningen till att vi noggrant låser sadelkammaren varje kväll.
Här gällde det att få kontakt med omvärlden och försöka nå någon som hade möjlighet att komma ut och låsa upp. Så efter att ha sadlat av och ställt hästen i boxen traskade jag ner till närmaste bebodda område och ringde på dörren till en villa där det fortfarande lyste, väl medveten om att det inte är självklart att någon öppnar dörren för en främling sent på kvällen. Särskilt inte som den som knackar på ser smått galen ut med svettklistrigt hår och utkletad mascara.
En hund skällde när dörrklockan plingade, och strax öppnades dörren av en äldre herre som visade mod, medkänsla och generositet. Han släppte in mig i huset och lånade ut telefon, läsplatta och ett par läsglasögon så att jag både kunde ringa hem och förklara varför jag var sen och leta upp telefonnummer och få kontakt med en vän som kom och låste upp åt mig.
Dessa två hjälpsamma vardagshjältar gjorde att min kväll slutade i glädje i stället för ilska och skavsår på hälarna.
Vi matas ständigt med propåer om att vara på vår vakt. Vi kan drabbas av bedrägerier, stölder, rån och överfall. Det rapporteras dagligen i medier om allt från hur okända trängt sig in hos ensamma äldre och stulit deras värdesaker till hur illegala vapen i omlopp hotar vår säkerhet och hur uppgörelser bland kriminella som äger rum mitt i bostadsområden eller i krogmiljöer där oskyldiga riskerar att hamna i vägen.
Men när det gäller är människor beredda att hjälpa, även om det kräver ansträngning och utsätter dem för stora risker och obehag.
Natten mot måndagen denna vecka sköts en ung man till döds i ett bostadsområde i Eskilstuna. Det är oerhört tragiskt och skrämmande. Samtidigt blir jag varm i hjärtat när jag läser i Eskilstuna-Kuriren om hur människor gett sig ut på gatan och försökt rädda offrets liv. Det var mitt i natten, flera skott hade avlossats, ändå gick flera personer ut ur sina bostäder för att göra vad de kunde. De visade, mitt i kaoset och skräcken, prov på mod och medmänsklighet.
Det sägs att tilliten till andra människor är en av de viktigaste sakerna för att man ska uppleva att ett samhälle fungerar. De senaste dagarna har i alla fall mitt tillitskonto fått sig en rejäl påfyllning.