Mörk är bara förnamnet på den kulna novemberkvällen när sambon trycker på on-knappen. Ta-da och ljuset strömmar. Stjärnor tindrar, slingor glimmar, och stakar glittrar.
Det är befriande, det är bubblande härligt, det är ren ljuslycka, och hopp om liv, som spritter i kroppen. Men också lite skam. För vi har brutit mot en av julens många regler: måtte inga ljus stråla före första advent.
Julens regelbok verkar vara en bästsäljare av stora mått, för alla har koll på innehållet. Men eftersom man inte straffas genom annat än ojningar kanske man ska passa på att vara lite kriminell?
Några regler jag brutit eller tänker bryta mot:
Första ojningen: julstjärnor före advent. Ähh, sluta gnäll och njut av ljuset i mörkret.
Andra ojningen: Lucia väcker känslor och bjuder på vinterns motsvarighet till sommarens skolavslutningsdiskussion. Nej, vi kan inte göra som vi alltid (=de senaste 50 åren), har gjort. Världen förändras och förhoppningsvis vi också.
Tredje ojningen: Skitiga fönster. Jag är för sent ute för att anlita hjälp så jag hoppas på en grå jul. Antagligen har jag statistiken på min sida.
Fjärde ojningen: Stressen, ett kollektivt julmåste av stora mått. Men handen på hjärtat, det är helt upp till mig själv.