‒Jag har skrivit kontrakt på att inte berätta något om innehållet, säger Martin Lexell när vi träffar honom i föräldrahemmet i Flen.
Sedan nästan 30 år tillbaka är han bosatt i Madrid, men det var här han växte upp. Nu kombinerar han sommarbesöket hos mamma med en översättarkonferens i Stockholm.
Martin Lexell har följt Stieg Larssons Millennium sedan den allra första delen gavs ut på spanska 2008. Svenska kriminalromaner stod högt i kurs bland de spanska deckarälskarna redan tidigare - men med Millennium antog hajpen för "Novela negra de Suecia" rent gigantiska mått.
‒Nu har det avtagit lite, säger Martin Lexell som arbetar som översättare vid sidan av sin tjänst som lärare i svenska för vuxna på Escuela Oficial de Idiomas.
Där undervisar han på sex olika nivåer och många av eleverna är läkare och ingenjörer som siktar på att hitta jobb på svenska företag eller i Sverige. Det var som lärare han först kom ned till Spanien efter studier i svenska, engelska och spanska på Uppsala universitet.
‒Jag skickades ned via Svenska Institutet som gästlektor i svenska på Madrids universitet och blev så småningom kvar som lokalanställd.
På den nordiska institutionen fanns finska och danska kollegor som översatte sina hemländers litteratur till spanska. De drog med Martin Lexell i ett antologiprojekt med nordisk novellkonst som tema.
‒De varnade mig för att det är beroendeframkallande att översätta. Och det är det verkligen. Som språknörd lär man sig nytt hela tiden.
Första egna uppdraget var P O Enquists "Nedstörtad ängel" 1997. Sedan har det rullat på med bland annat nyöversättning av Sjöwall och Wahlöö, Arne Dahls deckare och Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande".
Martin Lexell arbetar i team med en översättare som har spanska som modersmål.
‒Jag skriver en första version. Därefter tar min kollega över och reviderar texten och skickar tillbaka den till mig. Sedan bollar vi fram och tillbaka tills vi landar i en version som känns bra på spanska.
Det normala är att Martin Lexell och hans spanska partner mejlar texterna sinsemellan. Men när det gäller Millennium har säkerhetsåtgärderna varit rigorösa.
‒Piratkopiering blir allt vanligare, ibland hinner förlaget inte ge ut böckerna innan piratversioner finns på marknaden. Därför träffas vi i stället och utbyter versioner på USB-minne.
På grund av risken för kopiering har Martin Lexell dessutom tvingats arbeta med två olika datorer. Den ena, som han skriver på, är inte uppkopplad till internet. Den andra använder han för att googla och söka i lexikon och ordlistor. Allt för att "El hombre que perseguía su sombra " inte ska läcka ut i förtid.
Att översätta är tidskrävande och ersättningen är låg. De flesta översättare har andra yrken vid sidan av för att försörja sig. Dock har översättaren copyright på texten och kan få royalty om boken säljer bra. Millennium har gett hyfsade royaltyinkomster för Martin Lexells del.
Men han behöver inte tala särskilt länge om verbformer, metaforer och ordvalörer innan lyssnaren inser att drivkraften knappast är pengar. Passionerat talar han om svenskars respektive spanjorers sätt att hantera orden.
‒Svenska är ett språk som tar bort, medan spanskan lägger till. Svenskan upprepar. Det är tabu i spanska. Hur vi bär oss åt när vi talar skiljer sig också åt. En svensk väntar tills den som talar pratat färdigt. I Spanien ses det som arrogant och lite drygt, som att man inte vill delta i samtalet. I Spanien är det kutym att avbryta, det visar att man bryr sig och är intresserad.
Vad är svåraste att översätta?
‒Ordlekar och metaforer går det ofta att hitta motsvarigheter till i respektive språk. Men det allra knepigaste är mer abstrakta saker som att hitta en röst, en ton, en rytm som känns rätt; och att se till att kulturen som finns i språket kan förstås i typiskt svenska koncept som till exempel naturen, tystnaden och ensamheten. Att dörrar öppnas utåt i Sverige och inåt i Spanien är också en utmaning.
‒För en spanjor är det fullständigt obegripligt att den som går förbi en dörr kan springa in i den om den som öppnas. Att morgontidningen landar på hallmattan är också konstigt. Som översättare vill man att allt ska flyta in i texten utan onödiga förklaringar. Fotnötter är ett nederlag.
Det svenska kaffedrickandet ställer också till det.
‒I Millennium dricks det kaffe i tid och otid. I svenskan har vi massor av olika typer av kaffe: kokkaffe, bryggkaffe, caffe latte, espresso. I svenskan fungerar kaffe som en social markör. Men i Spanien är kaffe bara kaffe.