Melissa Flygare, 40, är uppväxt i Nyköping och bor nu i Stockholm. Hon berättar att tankarna far omkring i huvudet och vandrar till offren och deras anhöriga. När SN talar med henne har hon ont i benet. En smärta som kom när adrenalinet lagt sig.
– Jag slog upp en gammal skada när vi sprang från Åhléns. Men då kände jag ju ingenting alls av det. Smärtan har kommit nu först, säger Melissa.
– Jag är tagen och har en massa känslor i mig. Tror fortfarande att jag är chokad faktiskt.
Melissa befann sig egentligen på helt fel plats vid helt fel tillfälle med en väninna i fredags: Drottninggatan i Stockholm. Men hon klarade sig när lastbilen med galningen bakom ratten brakade rakt in i Åhléns, efter att först ha kört på en mängd människor.
Melissa och väninnan hade varit på apoteket på Klarabersgatan och var på upp mot Åhléns.
– Precis vid gaveln Åhléns/Klarabergsgatan smäller det plötsligt till högt. Vi vet inte vad det är men folk börjar skrika och springa överallt i panik. Vi springer bort från Åhléns och möter upp några tjejer som jobbade där och följde efter dem.
Mitt i allt kaos blev hon uppringd av ena dottern som var på Fridhemsplan. Ett mycket obehagligt samtal.
– Hon skrek mamma, mamma, jag är fast i en skola och jag har hört att de skjuter här utanför. Allt var bara en enda stor röra och det var svårt att riktigt fatta vad som pågick. Allt blev så påtagligt när man väl insåg vad det var som hände. Det är en fruktansvärt obehaglig känsla när hela ens kropp är fullständigt panikslagen, säger Melissa.
Hon och kompisen hamnade till sist på Kungsholmen där en äldre, okänd dam som hade sina barnbarn på besök vinkade in dem. Där blev väninnorna kvar i flera timmar och bjöds på såväl vatten, frukt, mat och inte minst samtalsterapi.
– De var helt fantastiska mot oss och man känner sig bara tacksam. Jag har precis beställt ett blomsterbud nu till dem. Det är väl det minsta jag kan göra, säger Melissa.
Hon har fortsatt bearbeta den traumatiska händelsen med nära och kära. Med lite distans är Melissa tacksam för att hon slapp se de allra hemskaste scenerna i Stockholm. Lördagen tillbringades ute i naturen. Ett bra sätt att skingra tankarna på.
– Man tänker ju mycket, följer nyheterna och jag och min partner tröstar varandra. Framför allt tänker jag på dödsoffren och deras anhöriga. Det känns så overkligt att liksom ha varit så nära det här hemska. Jag har nog inte hunnit landa än, funderar Melissa Flygare som fått perspektiv på tillvaron.
– Man blir extra mycket om sig och kring sig med nära och kära efter en sådan här händelse. Gemenskapen känns mycket viktigare nu.