Att definiera ett problem sägs vara halva vägen till lösningen. Mitt problem kan inte sägas vara av någon större natur, dock är det irriterande av typ händer-varje-dag-svordom-irriterande och är jag sen till jobbet är det till och med av typ driver-mig-till-svordom-vansinne-svordom-irriterande.
Det handlar om det som kallas för halkbekämpning. För mig fungerar det dock som en haltfrämjande åtgärd.
Jag förstår att det grusas på gångbanan. Men jag förstår inte hur det går till när de små stenarna hoppar upp och lyckas landa i det lilla mellanrummet mellan benet och kängskaften för att sedan krypa ner utmed benet och klämma sig fast under hälen.
Samtidigt som jag börjar halta försöker jag göra både bak- och framlängessaltomortaler med och utan skruv med foten. Allt i hopp om att stenen ska flytta sig. Tänker att under hålfoten smärtar den mindre. I otakt linkar jag på.
Ofta löser det sig av sig själv. En annan sten gör samma otroliga resa ner i den andra kängan och hältan jämnar liksom ut sig. Andra möjliga lösningar vore kanske att sanda med tyngre grus? Tyngdlagen borde göra ovannämnda problem omöjligt. Eller kanske mindre vasst grus? Eller kanske kan bilen som sopar gator och trottoarer rena skickas ut på uppdrag? Men då måste nog våren rappa på och ta sig till våra trakter.