För säkerhets skull vill jag redan nu be skattebetalarna i Katrineholms kommun om ursäkt för eventualiteten att jag orsakar kommunledningskontoret onödiga konsultkostnader. Helt nyligen fick jag veta att kommunchefen Mattias Jansson, åtminstone då och då, har konsulthjälp när han svarar på och kommenterar frågor på nätet. Härom dagen noterade jag att han hade en assisterande konsult med sig under ett av sina föredrag som handlade om hur han använder sociala medier.
Jag har inte funderat tillräckligt mycket över Janssons konsultstöd för att ha någon uppfattning om huruvida det kan anses ha en rimlig omfattning. Jag hoppas bara att konsultarvodena, vilka de än är, vägs in när den totala kostnaden för kommunchefens engagemang i sociala medier vägs i förhållande till det som kommunfolket brukar kalla kommunnyttan. Jag utgår alltså från att en utvärdering är planerad. Med eller utan konsultstöd
Explosiv kraft
Jag kunde aldrig tänka mig att kommunchefen Mattias Jansson, hans konsult och jag själv tillsammans utgjorde en så explosiv kraft att vi satte igång en bloggtsunami – ett begrepp som frilansjournalisten Tomas Carlsson i Mariestad använder om det som i riksmedierna kallas Katrineholmsbråket.
Läs gärna Tomas Carlssons artikel om ni inte redan har gjort det. I ett antal konkreta punkter visar han mycket tydligt vad saken faktiskt handlar om.
Bråket har beskrivits som en konflikt mellan nya och gamla medier. Eller mera precist, en konflikt mellan gamla och nya publiceringstekniker. Det är klart att det uppstår en konkurrenssituation – också. Men att jag irriterades över Mattias Janssons tilltag att lägga ut vår reporters frågor på nätet berodde på att jag lät mig provoceras av det sätt på vilket han använde tekniken. Inte på tekniken som sådan. Provokationen tror jag fortfarande var – med tanke på ett par tidigare händelser – avsiktlig.
Nätentusiasterna gör med emfas gällande att jag är motståndare till offentlighetsprincipen. De vet inte vad de talar om. Offentlighetsprincipen är grundlagsfäst. Alla som vet något lite om vad jag skrivit om den saken under ett par decennier vet med vilken intensitet jag – ensam och i samarbete med andra – försökt och försöker få myndighetsföreträdare av olika slag att leva upp till grundlagen.
Innehållet avgörande
Att slänga ut en massa osorterade rådata i cyberrymden har inget med offentlighetsprincipen att göra. Det är oseriöst av juridiskt utbildade it-konsulter att blanda ihop offentlighetsprincipen med vissa myndighetsföreträdares selektiva öppenhet.
Det viktiga är innehållet i medierna. Pressfriheten, som den ännu kallas med vad som somliga kanske anser är gammelmedialt språkbruk, handlar om oberoende mediers möjligheter att granska makten. Då blir det konstigt när myndighetsföreträdare använder ny medieteknik i myndighetens egenintresse. Därför finns det regler om hur maktspelet mellan pressen och myndigheterna ska gå till. Det är bland annat det som Tomas Carlsson tydliggör i sin artikel. Läs gärna även Mattias Janssons kommentar på insändarplats i dag.
Mattias Jansson och hans ständige rådgivare tycks anse att det är för svårt att hantera de nya medierna efter det gamla regelsystemet. Då drar de, liksom andra i bloggvärlden, slutsatsen att de får strunta i hela systemet. Det gör mig besviken!
Kraftfull mobb
Jag har sagt saker i den här debatten som jag inte vet om jag skulle ha sagt om jag förstått konsekvenserna i form av den ”bloggmobb” som jag satte igång. För säkerhets skull måste jag tydliggöra att jag långt ifrån räknar in all kritik i mobben. Men mobben var oberäkneligt kraftfull en stund.
Om jag hade förstått hur arga somliga blev av ett, som jag tycker, gulligt ord som bloggvalpar, så hade jag kanske inte sagt det. Men jag vet inte säkert, jag tycker benämningen är adekvat på de bloggare som skuttar ouppfostrat omkring lite hur som helst och hit och dit och som ännu inte blivit rumsrena. Och debatten behövde komma igång. Nu verkar den dessutom komma in på rätt spår.
Apropå de arga, valpar eller inte. Jag vet inte om vissa inlägg är avsedda att tas på allvar eller om de är tänkta att vara satir. Till exempel det här, välformulerat av en för mig okänd person som tror sig ha lärt känna mig på 50 mils avstånd. Han vill inte vara du med mig: ”Men er människosyn tyder på ett misshushållande av samtliga era mentala gåvor”.
Svårsmält
Han fortsätter med att kalla mig maktmissbrukare och är särskilt arg över att jag i min blogg förlöjligat och förolämpat honom med en formulering om att jag är full av tillförsikt inför framtiden, eftersom valpar med tiden blir rumsrena.
Så långt har jag en viss fördragsamhet med arga mannen. Men följande mening är svårsmält till och med för mig: ”En doft av trettiotalets bruna Tyskland lyfter sakta från trycksvärtan – de som ej slaviskt följer herr Wistbackas proklamationer är ännu inte rumsrena. ”Sedan påstås jag göra detta av ”så banala skäl som fåfänga, självgodhet och maktbegär”.
Så här avslutar arga mannen sitt brev, som är skrivet på papper trots att han lär anses vara någon sorts auktoritet (?) i bloggvärlden: ”Ni är en skam för tidningsbranschen.”
Kan rättas till
Att man kan bli så arg över att känna sig träffad av epitetet bloggvalp. Själv är jag tyvärr för gammal för att kallas valp – hur valpigt än någon kan tycka att jag beter mig. Men det skulle knappast göra mig arg. Jag gillar valpar – trots att de är jobbiga för en gammal man.
För övrigt kommer jag att fortsätta framhärda i att kommunala och andra myndigheter ska använda bästa möjliga gamla och nya teknik för offentlighet. I alla medborgares intresse. Det kräver viss ordning och reda – ett genomtänkt fungerande regelsystem.
Ibland går det lite för fort. Mitt intryck är att Mattias Jansson med tekniken sprungit ifrån regelsystemet. Det är inte bra, men inte värre än att saken kan rättas till. Med eller utan konsultstöd. Om viljan finns.