66-årige Mats Anundsson föddes i Grönfjäll nära Kittelfjäll i Vilhelmina kommun på nyårsaftonen 1943.
– Ett par timmar senare och jag hade blivit född 1944, säger Mats.
När övergav du din hembygd – och varför?
– Jag flyttade till Katrineholm i november 1963. Och för mig som för många andra uppifrån landet handlade det om arbete. Jag fick jobb på Ericsson-fabriken, LM sade vi då, som provare. Höll på med att testa olika telefonutrustningar. Det trivdes jag med och jobbade fram till pensioneringen.
Vad vet du om ditt ursprung som same?
– Jag vet så långt tillbaka i tiden som att min farfars farfar var en så kallad ”skattelapp”. Då hade man små hemman, där det bland annat ingick renskötsel. Min morfar var renskötare. Just rennäringen är ett ganska feodalt system, äldste sonen tar över renhjorden och på så vi förs den vidare.
Men går det att livnära sig på bara renskötsel?
– Nja, nog drygas livets nödtorft ut med fiske och jakt. Och så har man i regel en plätt, där man kan odla vissa grönsaker.
Är det någon skillnad på ordet same och lapp, egentligen?
– Nja, man är ju same. Här nere säger man ofta lapp, gärna lappgubbe. På jobbet på LM fick jag förstås heta ”lappen” tills jag tröttnade på det. Hörru, lappen, ropade de. Till slut svarade jag inte, då började de ropa Mats.
Vad saknar du mest efter flytten norrifrån?
– Det är förstås naturen och friheten, det är liksom ett friare liv där uppe. Man stöter inte direkt ihop med folk bara man går utanför dörren. Annars går det förvånansvärt bra att leva här nere. Brorsan bor dock kvar där uppe, han har några renar som han vann på en skidtävling.
Och fugan, kommer hon också från norr?
– Nej, henne (Siv, med efternamnet Karlsson som ogift) fick jag tag på i Vingåkers folkpark för en Herrans massa år sedan...
Då kan hon inte det där med norrländsk matlagning?
– Åjo, sen 1965 har vi varje år åkt upp till Grönfjäll på somrarna, så hon har lärt sig av min morsa hur man lagar ”riktig” mat. Bland annat riktig palt.
Och har man lärt sig av din morsa, då måste det vara bra?
– Jo, säger Mats och suger liksom in luften på det där viset som bara en norrlänning kan.
Är det något du saknar i matväg hemifrån?
– Den nyfångade rödingen. Det är fiskarnas Rolls Royce. Och en ripa sitter aldrig heller fel. Här nere jagar jag lite älg, har väl skjutit några stycken.
Och på lördag är det sameting, där du är röstberättigad. Kommer du att röst?
– Jo.