Min syster har fått en språkvän från Grekland. De träffas och fikar och pratar svenska. Ibland pratar de om hur svenska ord ska uttalas.
Bland orden som språkvännen fått med sig att öva på från Svenska för invandrare fanns "styvnackad" och "manhaftig". Hur ofta får någon användning för ordet "styvnackad"?
Jag tror aldrig jag har sagt det, och då är jag ändå nästan sjukligt intresserad av äldre ord. I en SFI-bok från 2008, i ett kapitel om hotellvistelser, såg jag meningar som "vill ni vara vänlig att skriva in er i den här liggaren?" och "jag behöver en piccolo".
I en dialog frågade en man i boken "Vad skriver jag på raden där det står titel? Räcker det med herr?" och han fick det betryggande, men högst otidsenliga svaret "jadå, herr räcker gott".
2008 behövde nyanlända lära sig uttryck som "för all del", "ingen orsak", "pyjamasparty" och "vickning". Risken är att de uppfattats som om de landat med en tidsmaskin från 60-talet i sitt nya land.
Jag kanske framstår som styvnackad och manhaftig på en gång som säger detta, men nog vore det rimligare att nyanlända fick lära sig enkla verb och vardagsord? Bil och sked, köpa, låna, undra och ringa, stol, soffa, bjuda och middag. Och god morgon, förstås!