Samma dag som jag börjar läsa Liza Marklunds Du gamla, du fria, står det i Dagens Nyheter att det hittills i år drunknat ungefär 2 000 flyktingar som försökt ta sig till Europa. Den gamla och fria världen, som åsyftas i Marklunds titel, sluter sig inför flyktingströmmarna. Att medlen för att komma över pengar till frigörelse blir allt hänsynslösare är förklarligt, om än inte försvarligt. Marklund placerar sin deckarhandling inuti samtidens rusande och blödande hjärta.
Åter från Washington
Efter några år i Washington är Annika Bengtzon tillbaka på Kvällspressens redaktion. Hennes make Thomas är på politisk konferens i Nairobi, angående det utökade samarbetet vid gränserna mot Europa. Han har också inlett ännu en flört med en yngre kollega. Någonstans vid somaliska gränsen kidnappas han, tillsammans med en handfull andra delegater, och kastas in i en helt annan verklighet. Plötsligt är det döden i stället för älskarinnan som flåsar honom i nacken.
När lösensumman ställs till 40 miljoner dollar tycks oddsen för överlevnad allt annat än goda. Hans chef Jimmy Halenius, som sköter förhandlingen, vet dock att vare sig summa eller utgång är ristade i sten.
Fångenskapets helvete
Thomas helvetiska vardag i fångenskapen varvas med Annikas försök att värna familjen och någon slags trygghet hemma i lägenheten på Kungsholmen. Marklund bygger således driv och symbolik på kontrastverkan. Annikas privata lilla värld knyts samman med den stora och politiska. Men det väsenskilda mellan dessa världar är delvis en chimär. Egoismen och värnandet om de egna intressena råder inte bara storpolitiskt utan också på Kvällspressens redaktion. Chefredaktören ser snart möjligheter att utnyttja Annikas situation för att öka upplagan.
Till detta fogas historien om en möjlig seriemördare som härjar i Stockholms förorter. Även om det här bara blir ett sidospår, knarrar romanbygget i fogarna när ännu ett kort ska blandas i leken. Marklund blir lite för mån om att hålla uppe tempot och det går ut över intensiteten i kidnappningshistorien. Att Annika inleder en affär med Halenius gör även det att riktiga allvaret i kidnappningen späs ut. Men visst är det ändå spännande, och man finner sig snart åter rusa vidare genom texten på jakt efter upplösningen.
Nya kunskaper
Jag har aldrig varit någon stor deckarfantast. Det som fått mig att läsa Marklunds böcker med behållning, beror på att jag uppskattar hennes sätt att skriva med lätt och flyhänt hand. Men ännu mer därför att hennes omfattande research gör att man brukar slå ihop pärmarna med en hel del nya kunskaper. Du gamla, du fria är i det fallet inget undantag.
Mekanismerna bakom kidnappningar - som ibland liknar en brutal affärsidé, ibland en desperat reaktion på cynisk europeisk politik - lyfts steg för steg fram i ljuset. Fast ”ljuset” är ett dåligt valt ord. Den värld Marklund speglar är försatt i långt skriden skymning, där det framvällande mörkret stavas Egoism och Orättvisa.