Undantag från strandskyddet är möjligt bara om växt- och djurlivet och/eller friluftslivet är av liten betydelse.
I områden som är av riksintresse för naturvård eller friluftsliv bör ett upphävande inte komma i fråga. Inte heller där det finns anläggningar för friluftsliv, eller i tätbebyggda områden med få små vattendrag. Miljöbalkens förordning om områdesskydd sätter också vissa begränsningar, liksom förordningen om artskydd.
Naturvårdsverket – en av de myndigheter som drev på för lättnader i strandskyddet – har pekat ut en lång rad naturmiljöer där skyddet inte bör röras.
Här ett litet axplock:
Lövbrännor och brandfält, äldre naturskogsartade skogar, örtrika allundar och sumpskogar, ravinskogar, äldre sandskogar och betespräglade skogar, kalkmarkskogar, kalkkärr, alkärr, hasselrika skogar och lundar, myrholmar, ras- och bergbranter, strand- eller svämskogar, ängar, naturbetesmarker, naturliga sjöutlopp och forsar med omgivande mark, grunda havsvikar, nyckelbiotoper.