”En av de viktigaste insatserna för de mest utsatta”, det påstår tre moderata riksdagsledamöter i ett debattinlägg den 4 januari i Katrineholms-Kuriren. Vidare hävdar de att de allvarligt sjuka blir undantagna från kravet att få sin arbetsförmåga bedömd enligt de nya lagreglerna. Trots detta är det i år 55- 000 personer som ska ”omförsäkras”. De ska inte utförsäkras utan de får aktivitetsstöd som arbetsförmedlingen (staten) betalar under tre månader då de ”omförsäkrade” deltar i ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt program, ett introduktionsprogram som är avsett just för dessa 55- 000 personer. Kostnaden för aktivitetsstödet belastar arbetsförmedlingens budget och Försäkringskassan betalar ut det till deltagare.
Dessa 55- 000 ”omförsäkrade” har varit borta från arbetslivet minst två och ett halvt år och många dessutom mycket längre tid. Det är inte nog att försäkringskassan har gjort mirakel - sett till att 55- 000 bedöms att kunna söka jobb - utan nu är det också dags för arbetsförmedlingen att visa konsten att göra mirakel.
Visserligen håller arbetsförmedlingen på att anställa 1- 000 nya handläggare och har nyligen också anställt ett stort antal så kallade coacher. De nyanställda ska utbildas och avtalen med coachföretagen måste omförhandlas för det har visat sig att alla coacher inte är helt seriösa. Arbetsbelastningen är hög på arbetsförmedlingens handläggare. Det är inte ovanligt att en handläggare har upp till 200-300 arbetssökande att hjälpa med jobbsökning. Jag har undrat över hur alla dessa ”omförsäkrade” ska kunna få det stöd som de behöver i sin omställningsprocess, med tanke på den arbetsbelastning som redan råder på arbetsförmedlingen. Men jag har kanske oroat mig i onödan? ”De lämnas inte att söka jobb på egen hand, som de vanliga arbetslösa utan deras förutsättningar utreds och deras individuella behov kartläggs”. Detta säger de tre moderata riksdagsledamöterna i debattartikeln. Det var en lösning som många inte hade räknat med! Jag undrar bara vad de vanliga arbetslösa tycker om detta eller arbetsförmedlingen?
De ”omförsäkrade” ska erbjudas att ta del av arbetsförmedlingens ordinarie insatser. De tre moderaterna radar upp ett antal arbetsmarknadspolitiska program som till exempel praktik, lönebidrag och utvecklingsanställning. Visst, de finns och mycket annat också, för dem som har dokumenterade funktionshinder. Men arbetsförmedlingen anställer inte, den förmedlar bara arbete och för att få en lönebidrags- eller utvecklingsanställning måste man hitta en privat eller offentlig arbetsgivare som är beredd att ställa upp.
Det är inte någon liten grupp som ska gå tillbaka till arbetsmarknaden. Då undrar man förstås om regeringen har gjort annat än bara ändrat på reglerna för de ”omförsäkrade”. Regeringen har kanske haft (hemliga?) överläggningar med arbetsgivarsidan för att underlätta de ”omförsäkrades” återkomst på arbetsmarknaden.
Man kan ändå konstatera att regeringen har gjort mycket för att de mest utsatta ska kunna ta del av en av de viktigaste insatserna. Regeringen har minskat antalet sjukskrivna och därmed minskat kostnader för dem hos försäkringskassan. Regeringen har flyttat en del av kostnaderna till arbetsförmedlingen (staten) i form av aktivitetsstöd, till en annan del av samhället, till socialtjänsten (kommunen) som får utökade kostnader för socialbidrag, A-kassorna får nya medlemmar och man har ifrågasatt den medicinska kompetensen hos den svenska läkarkåren. Regeringen har också lyckats att ifrågasätta sin egen kompetens, att döma av de senaste väljarundersökningarnas siffror. Regeringen har också oroat och oroar de som ska ”omförsäkras” och deras anhöriga.
Nu säger de tre moderaterna också i sitt debattinlägg att de är öppna för kritik och att de alltid lyssnar på goda argument. Men man kan ju undra vilka argument de har lyssnat på.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker