Jag har just haft nöjet att bevista två skolavslutningar, riktiga höjdarjobb för en reporter.
Höjdarjobb är det att få träffa er kära läsare och att få berätta om sådant som berör. På Personligt har vi den senaste tiden haft ett antal artiklar om bemötande ur olika synvinklar.
Jag växte upp med en mamma som var blind, och genom henne fick jag tidigt inblick i reaktioner som kan väckas av andras beteende. Hon upplevde många gånger, särskilt som äldre, att folk pratade över huvudet på henne. De räknade liksom ut henne, eftersom hon inte såg.
Det är nyttigt att försöka tänka sig in i hur någon annan har det ibland. I gruppsamtal på telefon blir det tydligt hur störande det är att inte se dem man talar med. Man pratar lätt i munnen på varandra, eller blir tyst och får inte sagt det man vill.
Jag minns när jag var väldigt hes en gång, och bara kunde viska. MEN DU HÖR BRA? ropade folk i örat på mig. Det var nästan komiskt hur mitt tillfälliga tillstånd även förknippades med hörseln. Ålder kopplas också till hörsel. Det är inte ovanligt att gamla människor blir tilltalade med hög röst, även om de inte hör dåligt.
Det är inte så lätt att alltid göra rätt, men man kan ju försöka att tänka sig för. Alla vill bli respektfullt bemötta.