Med hjälp av historielärarna på Duveholmsgymnasiet i Katrineholm tog eleverna i onsdags ett kliv in i 1700-talet och det faktum att hälften av befolkningen är så gott som helt frånvarande i läro- och historieböcker.
Detta vill Anna Laestadius Larsson se en ändring på. Hon har i många år varit verksam som journalist och redaktör. Nu drar hon sitt strå till den tunna stacken av kvinnohistoria på skönlitterärt sätt, genom att berätta om några av de kvinnor som är sorgligt förpassade till historiens svarta hål.
I trilogin som börjar med "Barnbruden" finns huvudpersonen Hedvig Elisabeth Charlotta som 15 år ung blev bortgift med hertig Karl, Gustav III:s bror. Anna Laestadius Larsson inspirerades genom hertiginnan Charlottas dagböcker och brevväxling med sin väninna, grevinnan Sophie von Fersen. Den tredje huvudpersonen i trilogin är "pottungen" Johanna som hade den allra lägsta ställningen vid hovet.
‒Det var extremt stor skillnad mellan kvinnorna, men en sak hade de gemensamt: de var underställda männen och omyndiga.
När Anna Laestadius Larsson föreläste för eleverna på Duveholmsgymnasiet framhöll hon att all den kvinnohistoria som utelämnas i böckerna är historieförfalskning.
‒Det har funnits massor av viktiga kvinnor.
Författaren visade som exempel en målning där Gustav III ses besöka Kungliga konstakademien 1782, enbart omgiven av män. Den som tittar riktigt noga kan dock se en kvinna: Ulrika "Ulla" Pasch satt i konstakademien, men eftersom målningen visar hur en naken man avbildas av elever kunde Ulla Pasch bara finnas med som porträtt på en gipsplakett på salens vägg.
Duveholmseleverna fick genom Anna Laestadius Larsson lära sig 1700-talsnamn som Hedvig Charlotta Nordenflycht, inflytelserik poet som har kallats Sveriges första feminist, Émilie du Châtelet, fysiker som översatte Newton till franska, och Mary Somerville, astronom och matematiker.
‒Mary Somervilles böcker användes på universiteten, men själv fick hon inte gå där.
För Anna Laestadius Larsson är det viktigt att dessa och andra kvinnor får tillbaka sin röst i historien.
‒"History" måste också bli "herstory". Man måste kunna sin dåtid för att förstå sin nutid.