Tåg, flyg och bil går alla bra och inte heller ljus stör mig. Jag tycker nästan det är lite trevligt om det inte är becksvart när jag ska sova.
Men att stiga upp är tyvärr inte en lika enkel match. Jag snoozar alldeles för länge och när jag väl kravlar mig upp är mitt morgonkaffe det första jag tänker på. Innan klockan tio är jag, om sanningen ska fram, inte riktigt mig själv.
Jag önskar så mycket att jag var en morgonmänniska. En av dessa som i lugn och ro kan läsa tidningen till en härligt framdukad frukost. Lite som det ser ut i den numera klassiska ungdomsserien OC; man svansar in i köket, rostar en bagel och står lite avslappnat lutad mot bänken medan man dricker sitt kaffe i lugnan ro.
Inte som nu när jag snabbt ögnar tidningen på webben samtidigt som jag kastar i mig några skedar yoghurt.
I veckan kom en nyhet från SVT att kvällsmänniskor kan bli morgonmänniskor efter en helg i naturen. Ny forskning visar att man kan ställa fram sin biologiska sovklocka så mycket som två timmar. Det betyder att det skulle bli enklare för oss kvällsmänniskor att gå upp på morgnarna och redan då känna oss pigga och alerta.
Det naturliga ljuset ska vara lösningen. En helg ute i naturen ska alltså vara allt som behövs.
Nu för tiden styrs vi inte längre av det naturliga ljuset, utan tänder i stället en lampa när det börjar mörkna utanför fönstret.
Så - lösningen för oss morgontrötta personer ska vara en campinghelg där ljuset helt och hållet styr vår dygnsrytm.
Jag antar att det bara är att packa ner sovsäcken, lämna väckarklockan hemma och traska ut i skogen. När jag ändå håller på kan jag även minska mina stressnivåer med lite "forest bathing". En metod med ursprung i Japan som innebär promenader i skogen för att sänka stresshormonerna.
Det är tydligt att vi bara har oss själva att skylla för en sabbad dygnsrytm och en inre stress. Lösningen på våra problem tycks vara så enkel: gå tillbaka till naturen!
Synd bara att jag inte tycker om att campa.