Makarna Kolterud i Katrineholm har genom en lång rad av år personifierat folkdansen i Katrineholm – i en räcka år sedan 1966. Vi träffade makarna på Anitas 68-årsdag i tisdags.
Vi börjar väl med att sägas grattis på födelsedagen!
– Tackar, tackar. Det var ju bra tajmat att ni kom just i dag, säger Anita.
Vi misstänkte att det fanns tårta i huset, det var därför vi kom i dag...
– Jaha, det var på det viset, säger Anita och bubblar av skratt när hon skär upp en bit av den härliga, hemgjorda tårtan med jordgubbar på.
Men nu var det folkdans vi skulle tala om, hur är läget egentligen – är folkdansen på utdöende?
– Ja, tyvärr är det nog så. Det är svårt med föryngringen. Vi har gjort vad vi kunnat för rekrytera ungdomar. Men det är svårt – trots att vi håller till i DuD:s lokaler och där kommer i kontakt med ungdomar. Men det är annat som lockar i dag.
Ska ni själva ut och dansa folkdans på midsommaraftonen?
– Nej, just på midsommaraftonen blir det inget i år.
Men är ni inte med nere vid Djulö?
– Nej, det tog slut 1998 när kommunen asfalterade Djulö äng, där vi höll till, och gjorde den till en streetballbana. Det var droppen – sen var det slut med vårt engagemang vid Djulö, säger Anita bestämt.
Så det blir lugnt i helgen, då?
– Nej då, vi ska till Bränntorp, där vi har sommarstuga, och sjunga på midsommarafton. Vi är med Bränntorpskören – Bränntorp ligger lite norr om Kalbo. På midsommardagen drar vi till Julitastämman och på söndag blir det spelmansstämman i Malmköping. Så lite uppträdanden blir i alla fall.
Men för att återgå till det här med rekryteringen – har ni resignerat?
– Jo, man måste nog inse att vi är ett utdöende släkte. Enda möjligheten att komma till rätta med rekryteringen är nog att införa någon timmes dans på schemat i skolan, ja kanske redan i småskolan så att barnen i ett tidigt skede får lära sig att hålla om varandra.
Hur många är ni i Verdandis folkdanslag i dag?
– Vi är 27 medlemmar, men bara 16 som dansar. Du vet, åldern tar ut sin rätt. Folkdans kräver sin tribut i form av skador i knän och höfter. Kanske inte så lockande för ungdomar av i dag. Men för mig personligen är dan detsamma som livet, jag skulle inte kunna leva utan dansen, säger Anita samtidigt som maken Kjell skjuter in en idé om hur man kanske skulle kunna få fart på rekryteringen av ungdomar:
– Varför inte ett Let´s gammeldansa i tv..?