Inte alla minns Leon Larsson, men på sin tid var han den mest kände kampdiktaren inom arbetarrörelsen. Han var en av dem som med ilska och hat piskade upp revolutionsstämning i Sverige. Dessbättre kanaliserades krafterna till en lugnare samhällsomvandling, inte minst av socialdemokratin. Men kanske var de revolutionära strömningarna inledningsvis nödvändiga för att mobilisera folkets stöd.
Elin Lindqvist bär på en litterär släkthistoria. Hon är inte bara dotter till vår mest folkkäre historieberättare Herman Lindqvist, Leon Larsson är också hennes farmors far. Att hon väljer romanformen och inte den dokumentära historieskildringen är därför klokt, åtminstone ur ett personligt perspektiv. Lindqvist har en förlåtande, eller förstående hållning, gentemot Leon Larsson som annars går att vara kritisk mot.
Bytte åsikter
Leon var en person som bytte åsikter många gånger under sitt liv. Genombrottet Hatets sånger från 1906, där han hyllar vreden som omdanande kraft, är väsensskild från Samhällets fiende utgiven bara tre år senare. Här pekar han ut de forna kamraterna inom ungsocialisterna som en fara för Sverige. Leon Larsson var mycket ung när han debuterade och han levde i en tid då mycket hände. Det kan i någon mån förklara den branta kursändringen.
Arbetarna menade att 1900-talet skulle bli deras sekel, och gick från att vara en hunsad och svältande grupp till att börja det långa erövrandet av rättigheter och rimliga löner som sen skulle fortgå under många decennier. Kanske kan man säga att den värld Leon Larsson längtar efter i En drömvärld blev verklighet.
”Där finnes ingen kung som upp till himlen höjes,
som död och ofärd står bland folkets tusental,
och ingen pinad träl, som tungt av oket böjes,
som känner nödens sår och hungerns bittra kval.”
Men vägen dit var lång och Leons liv blev långt ifrån lyckligt. Han fick heller inte leva för att se hur hans önskningar besannades. Han dog innan han hunnit fylla 39 år. Han hade då redan fått begrava sin hustru Freja, försökt ta sitt eget liv två gånger, gift om sig och både hyllats och hånats i pressen. Hans ombytlighet uppskattades inte av alla. Många vänner från de radikala ungdomsåren blev med tiden fiender. Leon utpekades som en förrädare. Man hade planerat en bankplundring, avsedd att skaffa pengar till en revolution, Leon bidrog till att den avslöjades.
Borgerlig publik
Den borgerliga publik som hade gett honom stora inkomster med Samhällets fiende förstod inte heller hans senare års mer existentiella grubblerier. Vem var han egentligen? Det är också en undran man delar när man läser Lindqvists bok. Som historisk skildring är boken intressant, särskilt som den beskriver en omvälvande tid i svensk historia. Romanformen gör det också möjligt att fantisera fram samtal och att förhålla sig mer subjektivt till ämnet. Men formen kunde också ha använts till att kliva gestalterna, inte minst Leon, närmare inpå livet, att undersöka vilka de kan ha varit utan krav på vetenskapliga bevis. Boken kunde ha nått högre om fått slita sig ur den historiska skildringens band.