I tider som dessa när torrperioder avlöser varandra, skogsbränder rasar i Portugal och med branden i Västmanland i färskt minne känns det främmande att sätta eld på skog med flit.
Men det är precis det som Häradskog har gjort på uppdrag av Svenska kyrkan, Strängnäs stift. Det är ett sätt att skapa biologiska miljöer för djur och växter som kräver eld och värme för att leva.
‒Skogsbrand är jobbigt, förknippat med trauma sedan barnsben. Eld och skog krävde stor försiktighet fick jag höra, säger Carina Karlsson, skogvaktare.
Enligt FSC-standarden (Forest Stewardship Council) ska större skogsbrukare avsätta fem procent av föryngringsarealen till naturvårdsbränning.
Katrineholms-Kuriren har följt med skogvaktaren Carina Karlsson som förvaltar bland annat Strängnäs stifts skog när hon besöker ett område ett år efter naturvårdsbränningen. I följe har hon John Erlandsson som är ansvarig för skogen på Ericsbergs marker. Erlandsson vill få information om hur man går tillväga genom ett besök i fält innan han ska genomföra en naturvårdsbränning.
Området som bränts är en udde i Flenssjöns norra del invid Farmorskärret.
‒Det är ett perfekt område för att elda av, här finns bra vägar fram och gott om vatten vilket är en förutsättning för att kunna elda på ett säkert sätt. Jag har alltid fått lära mig om hur farligt det är att elda i skogen, man måste vara noggrann med släckningen, berättar Carina Karlsson.
Kyrkan är en stor skogsägare och är tvingade att utföra naturvårdsbränning, detsamma gäller Ericsberg.
‒Det har varit en hel del arbete innan vi kunde bränna. Först har vi valt ut ett område som vi sedan hade samråd med Skogsstyrelsen om. Dan Åman från Skogsstyrelsen var här och gav instruktioner hur de ville att det skulle se ut. Därefter har Bo Karlsson (tidigare Skogsstyrelsen) på konsultuppdrag gått igenom hur området skulle huggas ur för att kunna spara en så varierad biotop som möjligt, berättar Carina Carlsson.
När det var klart fick entreprenören, SITS (insatsteam mark och skogsbrand) på börja arbetet med att bränna av området.
Det började med att en väderstation placerades ut och när vädret var lämpligt kom teamet till platsen och satte eld.
‒De var verkligen proffsiga och allt gick lugnt och fint till. Nu är det första gången jag återkommer till platsen och det syns att nytt liv börjar på att komma. Det är gott om bevis på att hackspettarna har sökt föda här, berättar Carina Karlsson.
Vi går vidare igenom området och Häradskogs skogvaktare visar med armarna hur elden har svept fram i sänkorna. Det är också i sänkorna som det är mest grönt, en och annan tallplanta har tittat upp genom kolresterna. Förmodligen beror det på den torra våren att inget har börjat växa på bergen ännu.
Området är avsatt som naturvårdsområde för all framtid och kommer att brännas vart tjugonde år. Forskare från SLU var alldeles lyriska över att få komma tillbaka om 20 år efter en ny bränning. Bland annat är man intresserade av något som heter brandljud.
Brandljud är en stamskada där barken fallit av och veden blottats efter branden. Det är främst på tall skadan uppkommer och överlever trädet branden börjar skadan övervallas och få ett skydd. Den här skadan (ljud) var förr eftertraktat som tändved.
Vad känner du när du går här, Carina Karlsson?
‒Jag trodde det skulle ha kommit längre men det är spännande.