Debatten om Libyen efter Gaddafi är i full gång. Men kvinnornas roll i en förändring av landet lyser med sin frånvaro, trots att de flesta vill se en demokratisk utveckling.
För elva år sedan antog FN resolutionen 1325, som slår fast att kvinnor ska finnas med på alla nivåer där freds- och säkerhet beslutas. Uppenbarligen har resolutionen inte haft något genomslag i Afghanistan och Irak. Analysen av Libyens framtid bör framför allt baseras på lärdomar av freds- och demokratiseringsprocesser i länder som befunnit sig i krig. Därför görs ofta jämförelser med Afghanistan och Irak och då bör den självklara lärdomen vara att kvinnorna måste involveras.
Robert Egnell, lektor vid Försvarshögskolan skrev på Brännpunkt, Svenska Dagbladet, (den 24 augusti), att Libyen har en smärtsam process framför sig, där risken för återfall i kaos och våld är stor. Han tar som exempel Afghanistan och Irak, där regimernas fall inte innebar slutet på internationella insatser utan snarare början på nya stora utmaningarna. Egnell konstaterar att västallianser misslyckats i dessa länder och som han säger bränt fingrarna.
Vi kan konstatera att i Afghanistan finns inte en kvinna med i fredsförhandlingarna. I Irak finns inte heller någon kvinna representerad i den grupp som beslutar om landets framtid. Ett annat exempel är det förslag till utveckling av den kurdiska regionen som presidenten där nyligen har lagt fram. Den grupp som ska se till att förslaget genomförs består enbart av män.
Vi deltog i ett möte i Jordanien i våras med kvinnor från Irak, Jordanien, Libanon, Palestina och Syrien. Alla – utom de syriska deltagarna – var mycket förhoppningsfulla inför vad som ska hända efter den arabiska våren. De såg möjligheter för kvinnorna att få vara med och påverka och att få delta i samhällsutvecklingen. Det finns en mängd mycket starka kvinnor i regionen vars resurser måste tas tillvara. I- dag diskrimineras kvinnorna.
På Brännpunkt den 26 augusti manar Vidar Helgesen, demokratiinstitutet Idea: Stressa inte fram ett val i Libyen. Han beskriver hur han tycker att man ska gå vidare i demokratiseringsprocessen. Vi delar uppfattningen att detta måste ta sin tid, men inte heller här finns något nämnt om kvinnornas demokratiska underskott. Inte minst är det centralt att kvinnorna finns med när konstitutionen skrivs. I Egypten fanns kvinnorna med på Tahrirtorget, men inte i den grupp som skulle arbeta fram ett förslag till konstitution. Kvinnorna i Egypten är med rätta kritiska och oroliga för vilka låsningar konstitutionen kommer att innebära för dem.
Egnell föreslår att Nato eller någon annan internationell koalition måste vara beredd att kraftfullt verka för att förhindra att kaos eller inbördeskrig bryter ut mellan olika stammar. Egnell är inte ensam om att föreslå att Nato ska fortsätta sitt engagemang efter Gaddafis fall. Det är ett mycket märkligt förslag. Nato är en militär allians bestående av medlemsstater i Nordamerika och Europa – alla med stort behov av vad Libyen kan erbjuda; nämligen olja. Det vore helt fel att Nato skulle engageras för uppdraget att återuppbygga Libyen. Nato fick uppdrag av FN att bistå den libyska befolkningen genom att upprätthålla en flygförbudszon. Allvarlig kritik har riktats mot hur resolutionen har tolkats för att omfattande bomba Libyen. Nu är det dags att FN återtar initiativet.
Säkerligen kommer det att finnas behov av ett engagemang av internationella samfundet. Liksom Egnell vill vi vädja till den svenska regeringen att visa ledarskap och internationellt ansvar för återuppbyggnaden av Libyen. Då handlar det inte om JAS-plan och militära insatser utan om att bygga upp institutioner som ska leda till demokrati och mänskliga rättigheter för hela befolkningen. Om man vill verka för demokrati så kan man inte bortse från kvinnornas medborgliga rättigheter. Vi förutsätter att den svenska regeringen som villkor för sin medverkan kräver att FN:s resolution 1325 om ”Kvinnor, fred och säkerhet” förverkligas i den processen. Det är först när kvinnor är fullt representerade som samhällen kan bygga fred och stabilitet.
Maj Britt Theorin
Ingela Mårtensson
ordförande och vice ordförande Operation 1325