Smakprov på Kulturskolans verksamhet ges på olika håll hela läsåret. Nu i mars blir det en lite större samling när föreställningen "Kram" framförs i Tallåsaulan.
2018 skulle det egentligen vara dags för en storföreställning, men i och med Katrineholms 100-årsjubileum förra året ändrades rutinen en smula. Före jul gavs konserten "Fest i stan" i aulan och i vår väntar en "best of"-konsert från tidigare storföreställningar.
Men i den får dans och teater inte så stor plats. Tillkommer gör därför även "Kram", med orkester, tre teatergrupper, en dansgrupp, kulturmixgruppen och musikallinjen. Temat är "ram", och med ett "k" framför får ramen en mjukare betydelse.
‒Vi var lite drabbade av samhällsklimatet när vi satt och spånade. Det kan kännas tungt ibland, med alla som är utsatta på olika sätt. Och det kan vara svårt att passa in i ramarna. Men eftersom vi jobbar på Kulturskolan och tycker att kultur är det vackraste som finns lever vi i en motsatt värld. För att det ska funka ska det vara högt i tak och kultur blir ett botemedel mot det hårda samhällsklimatet. När vi träffar våra barn och unga känner vi att här är lösningen, säger Jenny Wistbacka, pedagog på Kulturskolan.
Så ramar, i fler än en bemärkelse, och kramar väntar i Tallåsaulan den 18 mars. Totalt blir det ett 50-tal personer mellan 7 och 25 år på scenen. Dansgruppen i "Kram" har jobbat med danspedagogen Susanne Carlsson Ström sedan eleverna gick dansprofilen på Nyhemsskolans högstadium. Nu, i tvåan på gymnasiet, är de fortfarande i gång och dansar i sin grupp. Kuriren tittade in på en repetition i Röda lådan härom dagen.
‒Allt går att uttrycka med dans, säger Emma Axelsson som är en av eleverna.
Rebecca Norin håller med, känslor och humör finns i uttrycket. Och Alice Eriksson framhåller att många kan relatera till det som dansen berättar om.
I "Kram" tolkar de temat i form av en fysisk ram, ett skyltfönster. Dansen handlar om rika och fattiga, konsumtion och vad som egentligen är värt något. Numret görs till Abbas "Money, money, money".
‒Den är kaxig. Det händer mycket, säger Alice Eriksson om dansen.
Emma Axelsson ser även en djupare betydelse i form av ingrodda normer i textraden "it´s a rich man´s world". Och så tycker hon att numret ger uttryck för ett annat viktigt budskap:
‒Man behöver inte ha mycket pengar för att vara lycklig.
Dansgruppen hoppas på att kunna fortsätta med sitt intresse även när skoltiden är slut.
‒ Det är ett privilegium att få jobba med den här gruppen, säger Susanne Carlsson Ström.