Mångsysslaren Sulo fick frågan av KSMB:s frontfigurer Michael Alonzo och Steppan Guiance om han ville vara med och skriva låtarna till en ny KSMB-skiva. De sökte någon som förstod bandet, musikens uttryck och var KSMB kommer ifrån.
Svaret var givet.
– Det är stort – men känns också lite konstigt. Jag minns fortfarande när jag var elva och såg dem spela i Östdals Hage. Svenska musikaliska förebilder blir oftast större än till exempel engelska, som ju inte är lika nära en själv. För mig är KSMB ett av de största svenska banden.
Gruppen som bildades 1977 i Skärholmen var som allra störst precis i början av 80-talet. Då stod det klottrat "KSMB=Vrålrock" på i stort sett varenda tunnelbanevagn, hissdörr och pissoar I Stockholm. Bandets frenetiska turnerande ute i landet och interna bråk mellan medlemmarna tog sedan ut sin rätt. KSMB lades ner 1982 och lämnade efter sig två studioalbum och ett djupt avtryck i svensk punkhistoria.
Men bandet har aldrig försvunnit ur publikens medvetande. Spelningen inför 20 000 människor på Bråvalla 2015 visade att det fortfarande finns ett sug efter KSMB:s ettriga rock.
Nya "Ond saga" är något av den saknade länken mellan den hardcorepunkiga debuten "Aktion" (1980) och det mognare, popinfekterade albumet "Rika barn leka bäst" från 1981.
Sulo har gjort musiken till de flesta av plattans elva låtar. Han ville att de skulle ta avstamp i den tid och musik som gruppen sprang ur.
– Jag ville veta varför "Aktion" lät som den gjorde, vad de i bandet lyssnade på vid den tiden. Det visade sig vara en salig blandning av hårdrock, Motvind, gammal progg och punken som precis hade kommit. Jag ville att de nya låtarna skulle ge samma känsla i magen som när det begav sig. KSMB är fortfarande synonymt med förort, ilska och en massa energi.
[youtube id="9MVeBvn3o30"]
"Ond saga" är en helt annan femma än det kitschigt ytliga återföreningsdebaclet "En gång till" från 1994. Den lodar djupare, har integritet och skärpa. Och vrålar högre.
– För mig är KSMB ett sätt att hantera trycket i bröstet, att få ur mig det jag vill säga. Så var det 1978 och så är det 2017, beskriver Steppan Guiance.
Texterna som han och Alonzo har skrivit petar i ett sårigt Sverige mitt i en malström av krisstämning, rasism och växande klyftor. Här finns "Alla mot alla" om trollen, åsiktspoliserna och pajkastarna i sociala medier. "De bränner bilar" om utanförskapet i förorterna. "Sverigevänner" om den blågula nationalismen. Av Sulos vurm för brittisk streetpunk har blivit en 4-Skins-pastisch: "En lag för dem".
Albumet är också en återblick på KSMB:s bandhistoria, en uppgörelse med gamla oförrätter och en hyllning till vänner som inte längre finns med. Bara Alonzo och Steppan är kvar från förr. Gitarristen Matte Larsson hänger kvar från återföreningen 1993. Poppe Schubert är basist och Eskilstunabördige Jörgen Wall spelar trummor på skivan.
Sulo kuskar med turnétåget som rytmgitarrist. Han ser fram emot att live få spela också några av KSMB:s gamla punkklassiker:
‒Vi kommer att köra "Smygfascist" och "70 000 volt", till och med "Förortsbarn". Det blir stort.