– De flesta tänker ”det händer inte här”. Men så tänkte västmanlänningarna innan den stora skogsbranden, smålänningarna innan stormen Gudrun och resenärerna innan Estonia sjönk, säger hon.
Som utbildare på Civilförsvarsförbundet håller Lisbeth Brevig beredskapskurser för olika organisationer och privatpersoner för att öka medvetenheten kring krisberedskap. Förbundet får pengar av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för att hålla dessa utbildningar.
– Jag har krismedvetenheten med mig från uppväxten i Norge. Min morfar var med i första världskriget och mina föräldrar i andra. När jag blev äldre satte de mig i scouterna där jag lärde mig att alltid vara redo, säger Brevig.
Hon tror att Sverige ligger efter i sitt kristänk just eftersom landet inte var inblandat i andra världskriget på samma sätt som Norge.
Det var först efter tsunamin i Thailand 2004 som det hände något, enligt Brevig.
Tusentals människor miste livet i flodvågen, däribland 543 svenskar. När dåvarande statsministern Göran Persson höll sin första presskonferens för att meddela att regeringen var beredd att agera, över ett dygn efter katastrofen, var andra länder redan på plats i Thailand.
– Trycket mot regeringen blev enormt efter det, och det var då som den nya lagen om extraordinära händelser antogs av riksdagen, säger Lisbeth Brevig.
– Eller som jag brukar säga, lagen med världens längsta namn. (Den heter egentligen: "Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap".)
Sedan dess har krisfrågan fått allt mer uppmärksamhet. Men en stor del av befolkningen skulle behöva snäppa upp sitt beredskapstänk, menar Brevig.
– Det är inte så att jag tror att svensken skulle gå under i en kris eller att jag tycker att vi ska gå omkring och vara rädda hela tiden. Men det är ohälsosamt att inte vara krismedveten.
– Det handlar om att inte bli en belastning för samhället när det smäller till och kanske till och med kunna hjälpa någon annan.
De katastrofer som Lisbeth Brevig ser framför sig och som hon utbildar människor i att hantera är omfattande strömavbrott eller översvämningar.
– Utan ström och datatrafik fungerar ingenting. Inget kaffe och inget Facebook, som jag brukar säga. Nej men skämt åsido. Vi har gjort oss väldigt sårbara eftersom samhället är så beroende av ström.
Enligt Lisbeth Brevig skulle ett rejält strömavbrott innebära stora problem inom exempelvis transportsektorn och därmed också matvarukedjan.
– Sverige är inte självförsörjande som vi var förr och det finns inga lager att tala om. Vi har mat inom landet som räcker i högst en vecka.
För att klara sig utan stöd i 72 timmar förespråkar Civilförsvarsförbundet och MSB att alla hushåll ska ha en beredskapslåda hemma. En sådan kan innehålla diverse saker, men Lisbeth Brevig menar att det inte behöver vara så märkvärdigt.
– Det går att göra en materialsport av allt men vissa saker bör prioriteras. En batteridriven radio, så att du kan hålla dig uppdaterad. Lyssna på P4, där kommer information om vad som händer, var det finns vatten att hämta om du behöver och om det kan bli aktuellt med evakuering.
Förutom en radio bör lådan innehålla något som du kan fylla med vatten, som en PET-flaska eller dunk.
– Går strömmen? Fyll upp badkaret, om du har ett. Då finns ett lager om vattnet försvinner. Annars tar du det du har, rena hinkar, kastruller, det du har helt enkelt. Det kan vara bra att räkna ut hur mycket vatten ni förbrukar per person per dag så att ni vet hur mycket som krävs för 72 timmar.
Dricksvatten alltså?
– Ja. I kris får vi lukta skit, men vi gör det tillsammans.
Om vattnet stängs av slutar toaletten att fungera. Därför kan det vara bra att ladda upp med plastpåsar, gärna hundbajspåsar, och någon flaska eller burk att uträtta sina behov i. Våtservetter och desinfektionsgel kan vara bra att ha efteråt. Om du tar mediciner bör du ha en veckas ranson i lådan. Mat bör såklart också införskaffas, främst i form av kolhydrater.
– Pasta, honung, sådant som inte blir gammalt och ger mycket energi. Då klarar du dig i tre dagar utan problem.
– Att rädda stämningen är inte helt onödigt, så ta sådant som du blir glad av. Är krisen här, toan har slutat fungera och jag tvingas uträtta mina behov i en hundbajspåse? Ja, då vill jag ha min choklad.
[youtube id="MWibH8kOPEo"]
Film från Myndigheten från samhällsskydd och beredskap.