Att bli utsatt för kränkande särbehandling kan hända vem som helst. När ett gäng inte längre är en helhet, och någon inte längre ses om en i gänget, kan man misstänka kränkande särbehandling, eller mobbning som det kallas mer vardagligt. Man kan vara delaktig i mobbning utan att vara medveten om det.
Kränkande särbehandling handlar inte om en enskild person eller hennes handlingar. I- stället är den ett symptom på att något är fel, och problemen försvinner aldrig genom att utse en syndabock och plocka bort den personen. I- stället måste man leta i strukturen och organisationen, och ta hand om hela organisationen. Annars kommer det att hända igen.
I ett bra arbetsklimat löser man konflikter på ett konstruktivt sätt. Och vi ska komma ihåg att det är helt normalt med tillfälliga konflikter och meningsmotsättningar i ett gäng som tillåter att människor är olika. Men en vanlig sund konflikt har ett slut och man kan samarbeta vidare. Kränkande särbehandling däremot, handlar om utfrysning, förtal, trakasserier eller att undanhålla information, och för att bryta den måste hela organisationen förändras.
Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför gemenskapen.
Mot mobbning och utfrysning är det svårare att stifta lagar. Hur ska man kunna bevisa att man känner sig utfryst eller att kamraterna pratar illa om en bakom ryggen? Vi har inga lagar som tvingar oss att behandla varandra med respekt. Det förväntas vi göra ändå.
Det är bra om var och en funderar över vad man förväntar sig av sina kamrater. Kan jag till exempel förvänta mig att jag ska tycka om alla mina kamrater, eller att alla ska tycka lika mycket om mig? Vi kan ju inte välja vilka vi ska arbeta med. Det kan vara ganska skönt att inse att jag inte behöver älska alla och att alla inte behöver älska mig. Ibland pratar vi om "personkemi". Vi får vara olika. Men det alla ska kunna förvänta sig är att bli accepterade och respekterade, och utifrån det ska man kunna samarbeta som ett gäng.
Nästa steg är att trivas tillsammans. Det är på alla vis möjligt när vi låter olikheterna berika varandra och skapa arbetsglädje i- stället för att försvåra samarbetet.
Att bli irriterad på en kamrat ibland är helt normalt när man tillbringar mycket tid tillsammans. Ett bra sätt är då att fråga sig själv hur jag ska hantera mötet med den personen, i- stället för att begära att arbetskamraten ska ändra på sig. Ett annat tips är att försöka förvandla klagomål till konstruktiva önskemål och framföra det vänligt till kamraten. Hela organisationen måste bli frisk.
För den som känner sig utsatt för kränkningar är det viktigt att inse att det som händer är ett symptom på att hela gruppen mår dåligt. Det finns olika sätt att gå till väga, beroende på hur länge mobbningen pågått och vad det är som händer.
SKTF-medlem