Just nu pågår en hektisk avtalsrörelse, i vilken vi från Teknikföretagens sida möter våra fackliga motparter och förhandlar om vilka lönenivåer och villkor som ska gälla för teknikföretag i Sverige. De avtal som vi kommer fram till ska vara märkessättande för övriga branscher. Det innebär att industrin ska sätta taket för vad samhällsekonomin tål. För ett litet exportberoende land som Sverige är detta viktigt.
Det är efterfrågan på våra teknikföretags tjänster och produkter som till stor del håller igång den svenska industrin, och i förlängningen finansierar välfärd och välstånd. Om kostnaderna blir för höga i förhållande till konkurrentländerna försvagas våra teknikföretags konkurrenskraft och de riskerar att slås ut. Villkoren inom industrin behöver därför anpassas efter den verklighet som råder bortom Sveriges gränser, det svenska välståndet är alltså avhängigt hur vi står oss mot resten av världen.
I EU-kommissionens höstprognos för Sverige konstateras en ovanligt stor osäkerhet och flera indikatorer är nu på nivåer som brukar observeras vid låg tillväxt eller sjunkande produktion. "Slutet av 2011 och början av 2012 kommer troligen att karakteriseras av stagnation", skriver kommissionen som räknar med minskade investeringar och dämpade exportutsikter för 2012.
Att vi i industrin får sätta märket också i årets avtalsförhandlingar är, givet det osäkra läget, därför viktigare än någonsin. Detta är dock inte självklart. Respekten för märket och dess betydelse ifrågasätts av både fackförbundet Kommunal och LO:s avtalssekreterare Per Bardh. De anser att märkets betydelse spelat ut sin roll. Anledningen ser de sig finna långt bortom ekonomiska realiteter.
Facken inom industrin accepterar inte LO-samordningens förslag till jämställdhetspotter. För Bardh och Kommunal är jämställdhetspotter och hur de ska utformas skäl nog för att riskera att Sverige kastas in i kostnadskris och löneinflation. Jag åker ofta runt i landet och träffar våra medlemsföretag och ser då också hur skilda ekonomiska situationer olika företag har. Då blir jag orolig för att LO och Bardh fattar centrala beslut i avtalsförhandlingarna, som inte har något att göra med omvärlden eller det ekonomiska läget.
Vi bygger ett starkt Sverige och räddar jobb genom att acceptera vårt exportberoende och agera därefter. Inte genom facklig symbolpolitik.
Tommy Lind
chef Regional Medlemsservice, Teknikföretagen