Maria Ingras från Ättersta arbetar för Nordiska museet med att sammanställa det man vet om klosterlivet på Julita. I sommar är tanken att visa de stensatta valven i lekbrödernas gamla länga och i abbotens ståtliga festsal.
Julita cistercienserkloster grundades på 1180-talet och fungerade fram till reformationen. 1526 överläts klostret till fogden Nils Smed och 1536 skänktes mässkläderna bort, då var klostertiden förbi.
Under gräsmattorna
Klostret ligger begravt under stora huset och gräsmattorna på Julita. På 1970-talet gjordes en utgrävning och man har ganska klart för sig hur klostret såg ut. Området var stort, omgärdat av tjocka murar som finns kvar under marken. I norr, strax nedanför stora husets täckta altan, låg klosterkyrkan. En svart plakett på gräsmattan markerar var högaltaret stod. I öster låg munkarnas sovsalar och arbetsrum, i väster låg lekbrödernas länga.
- Vi vill visa hur klosterfolket hade det. I lekbrödernas länga är rasrisken mindre och en del av längan har varit tillgänglig länge.
Hårda munkregler
Cistercienserordens regler var hårda. Redan klockan 02.00 på natten började dagen med böner, munkarna gav bort sina ägodelar och lovade att leva i kyskhet, tystnad och fattigdom.
- Om en lekbroder träffade en bybo på vägen fick de inte prata. De böjde ned huvudet och var tysta. Jag funderar ofta på hur det här stora klostret uppfattades av lokalbefolkningen.
Nära klostermurarna, som lätt anas som avlånga kullar i gräsmattorna, ligger abbotens hus från 1200-talet. Där kan besökare redan i dag kika ned genom ett spjälstaket.
Kanske en festsal
- Tittar man ned tror man att det är en gammal jordkällare, men när man kommer ned här så ser man att det är en exklusiv byggnad. Kanske var det en festsal, tror Maria Ingras.
Förr var taket av trä, i dag återstår de höga tegelvalven. I ett hörn finns en eldstad.
- En medeltida mysbrasa, säger Maria Ingras.