Katrineholms musikklasser …firar tio år i år, och traditionen att tillsammans med Rotary arrangera en välgörenhets-konsert med niondeklassarna och en professionell artist är nu inne på sjätte året i rad.
I fjol var det en stark röst i LaGaylia Fraziers kropp som nästan blåste vett och sans ur publiken och ungdomarna. …I år var det rockartisten och låtskrivaren Andreas Johnson som har ett par riktigt stora internationella hits bakom sig men som bara utstrålar ödmjukhet och mys på scenen. Sjunger riktigt, riktigt bra gör han också.
Stordåd på scenen
Det kan inte finnas inte många artister i Sverige som är lika väl lämpade att komma till Katrineholm en onsdag i maj och göra en konsert tillsammans med niondeklassare.
Dels för att han verkar vara så genuint trevlig att det syns långa vägar hur eleverna slappnar av och utför stordåd på scenen, dels för att han kommer med musik som ungdomar faktiskt gillar och kan tänkas lyssna på.
Andreas Johnson slog igenom stort 1999 med albumet Liebling på vilket hans megahit Glorious var med. Sedan har karriären tuffat på med ytterligare några stora hits, två vändor i melodifestivalen. Första gången kom han tvåa med låten A little bit of love. I fjol deltog han i ett samarbete med Carola Häggkvist med duetten One Love som inte gick vidare till finalen.
Tungt komp
I Tallåsaulan i onsdags sjöng Andreas Johnson alla sina mest kända låtar, som Sing for me, Show m e love, Glorious och melodi-festivallåtarna. Duetten One love fick han sjunga tillsammans med Hanna Mårtensson och med uppbackningen av kören och det tunga kompet av kvällens orkester lät det som om låten kan ha ett nytt liv framför sig. Hanna Mårtensson har en helt annan typ av röst än Carola, och hon lyfte verkligen både sången och hela konserten med sin charmiga utstrålning.
Alla elever gjorde ett fantastiskt jobb, men några bara måste jag nämna särskilt. Till exempel Katrineholms nya el-gitarrhjälte, Niklas Bohman, som glänste i jazziga låten … A Night in Tunisia av Dizzie Gillespie och fick uppbackning på saxofon av Edvin Edsö och Rickard Forss.
Cool som Clarence
Edvin Edsö fick också stor uppskattning från publik och ensemble när han stagade upp kvällens kanske allra svängigaste nummer med sin barytonsaxofon. Clarence Clemons hade inte kunnat vara coolare i Bruce Springsteens E Street band i låten Hungry heart.
Om man som jag har varit på samtliga elevkonserter med artistproffs är upplägget välbekant. Jovan Radomir är konferencier, kören sjunger några nummer, artisten kommer in, man talar om droger bland ungdomar i Katrineholm, och berättar om fjolårets insamling och delar ut pengar.
I år hade man försökt förnya sig lite grann, gjort ommöb-leringar på scenen så att det fanns bättre plats för sångare och dansare.
Man hade också en mer engagerad ljussättning och en rökmaskin försatte scenen i lagom rockig stämning. …Dansarna hade en genomtänkt koreografi och scenklädsel av Linda Bohman. Man har också stramat upp det som händer mellan musiknumren vilket tajtar till föreställningen.
Roligt och inspirerande
Allt det där är bra och välbehövligt, och kanske skulle man också ta sig en funderare över körnumren som visserligen är alldeles underbara med Peter Lundblads Ta mig till havet, folkvisan Uti vår hage och Hasse och Tages versioner av In the mood (Inte mod) och Bluesette (Bedårande sommarvals) – men måste de vara desamma från år till år? Och jag längtar fortfarande efter att en tjej ska ställa sig längst fram på scenen och dra ett gitarrsolo.
Slut på min önskelista, det är alltid lika roligt och inspirerande att se Katrineholms musikklasser och resultatet av det starka engagemanget från deras lärare, Marie Axelsson, Karin Bergfjord, Bo Sundahl och Hasse Thörnberg.