Större delen av år 2010 gick i motvindens tecken för klimatet och de klimatengagerade. Inte för att frågan blivit mindre angelägen, tvärtom, men besvikelsen efter misslyckandet vid Köpenhamnsmötet dröjde sig kvar. I slutet av året tändes hoppet på nytt efter framgångar i klimatförhandlingarna i Cancun.
I början av 2010 fick kritiken mot rapporterna från FN:s klimatpanel stor uppmärksamhet. Flera oberoende granskningar visade dock att det vetenskapliga innehållet är robust och att det inte finns några skäl att ifrågasätta klimatpanelens slutsatser.
I Sverige sammanföll kritiken av klimatpanelen med en av de kallaste och snörikaste vintrarna på länge. Det bidrog till att många började undra över klimathotets allvar. Den ihållande kylan gjorde det svårare att ta till sig uppgifter från olika forskningsinstitut om att det gångna decenniet varit det varmaste någonsin på jorden, att 2009 varit ett av de allra varmaste åren och att även 2010 års första månader, globalt sett, var några av de varmaste hittills.
Årets klimatforskning påvisade allt fler tecken på den globala uppvärmningen. En studie visade att våren nu kommer elva dagar tidigare än på 1970-talet, medan andra studier visade att Grönlands istäcke minskat kraftigt och att vattnet runt Grönland blivit allt varmare. En genomgång av 110 vetenskapliga artiklar visade också att det finns fler uppmätta klimatförändringar än vad klimatpanelen redogjorde för i sin rapport 2007.
I slutet av året rapporterades att atmosfärens koncentration av växthusgaser nått den högsta nivån sedan förindustriell tid och att även 2010 ser ut att bli ett av de tre varmaste åren någonsin.
När det var dags för Klimatförhandlingarna i Cancun i Mexiko var debatten om forskningens trovärdighet i allt väsentligt över och vetenskapen inte längre ifrågasatt. Men det fanns många andra farhågor inför mötet.
Det turbulenta klimatmötet i Köpenhamn och det klena resultatet innebar att många började ifrågasätta möjligheterna för världen att över huvud taget komma överens i klimatfrågan. Förväntningarna var mycket lågt ställda, och in i det sista såg det ut som att också detta möte skulle ge små resultat. Men den allra sista natten lyckades världens länder att nå en uppgörelse, Cancun Agreement. Det är inte ett bindande avtal med nödvändiga utsläppsminskningar, men det är i varje fall ett steg i rätt riktning. Framför allt betydde det att FN-processen räddats.
Förhoppningsvis innebär den relativa framgången i Cancun att det finns hopp om tuffare och bredare överenskommelse i Durban i Sydafrika nästa år och att världens länder då kan samla sig för nödvändiga beslut om kraftfulla utsläppsminskningar.
Lars Westermark
chef Naturvårdsverkets Klimatpolicyenheten