Allt började med att det blev en del tröjor över efter KK-joggen 2017. Tröjor som arrangörsstaben beslutade skulle gå till välgörande ändamål.
När Katrineholms-Kurirens medarbetare Carina Ekdahl och hennes man Geza Simon skulle åka till Indonesien under hösten tog de med sig en resväska med tröjor. De reste i första hand för att hämta gathunden Lotta, som de förälskat sig i under en tidigare resa (en sagolik berättelse som du tidigare kunnat läsa här på kkuriren.se). Men första stopp på resan var Sumatra och den lilla byn Sungai Pinang med runt 1000 invånare.
– Vi bodde på en turistanläggning en bit utanför byn, säger Carina Ekdahl och berättar att den som driver anläggningen låter runt 40 procent av överskottet från verksamheten gå till ett stipendium som ska hjälpa barn från byn till fortsatta studier efter den nioåriga grundskolan.
– Det är svårt för barn på Sumatra att plugga vidare, säger Carina Ekdahl och pekar på att en indonesisk snittinkomst ligger på ungefär 1800 kronor i månaden.
– I byn är alla fiskare eller hemmafruar och har jordbruk vid sidan av.
[map type="google-maps" lat="-0.5897240000000042" long="101.3431058" zoom="3" view_type="roadmap" marker="true"]
[fakta nr="2"]
Många i byn var nyfikna på Carina Ekdahl och hennes man.
– Vi var de enda västerlänningarna där då. Vi mötte fantastiska människor som vi aldrig kommer att glömma, gästvänliga, nyfikna människor som bjöd på sig själva. De har lärt oss jättemycket, säger hon och pekar på att människorna tydligt visade att den trångsynta, stereotypa bild av muslimer som många västerlänningar har inte stämmer.
– Och ingen ifrågasatte oss som västerlänningar från ett protestantiskt land, eller mig som kvinna.
Under vistelsen i byn sökte barn upp dem för att testa engelskan de lärt sig i den frivilliga eftermiddagsskolan som många går i efter den vanliga skoldagen. Engelskundervisningen sköts av äldre killar, som under en del av året jobbar som surflärare på Bali och som där skaffar sig både pengar och engelskkunskaper. Efter surfsäsongen kommer de tillbaka till byn och ger tillbaka till de yngre.
– Det är en väg till framtiden att lära sig engelska, ett sätt att kunna få jobb inom turistnäringen som är stor på Bali men finns i hela Indonesien, säger Carina Ekdahl.
Under tiden i byn deltog Carina Ekdahl och hennes man också i det dagliga arbetet med att städa stranden från skräpet som havet spolar upp.
Strandens skräp ger också barnen chansen att hitta saker som funkar som surfbrädor på vågorna. Det kan vara allt från träbitar till plastlock som får duga.
I byn Sungai Pinang pågår också återvinningsprojekt, där en del av havets skräp tas tillvara. Dessutom pågår bevarandeprojekt för de olika arter av utrotningshotade havssköldpaddor som lever här.
Trots den ordinarie skoldagen, den frivilliga engelskundervisningen och sedan koranskola på det, så menar Carina Ekdahl att barnen också har tid att leka.
– Barnen spelar fotboll, leker på stranden och surfar. Det är bara pojkar som spelar fotboll och surfar. Flickorna leker vid stranden.
Det var också de fotbollsspelande pojkarna som fick resväskan med KK-joggentröjor.
– Nästa gång vi var i byn hade alla ungar kritvita KK-joggentröjor och var så stolta! De har en dröm om ett riktigt lag som ska åka iväg och spela match, säger Carina Ekdahl och visar Instagrambilden från årsskiftet som visar att drömmen om en match i tröjorna fortfarande lever.
– Nästa gång vi åker dit ska vi samla ihop fotbollsskor så att de har skor också.
När nästa gång blir är oklart. Men kontakten med människor i byn finns kvar, även om kommunikationen på knagglig engelska inte är lika lätt i skriven form som i verkligheten. Carina Ekdahl och Geza Simon tänker också fortsätta biståndet till byn.
– Att vara på Sumatra fick mig till en insikt om att bli en bättre människa. Det är inte materiella saker som livet handlar om, säger hon och pekar på surfkillarna som åker till Bali, kommer tillbaka och ger av sin kunskap till de yngre i engelskundervisningen för att också de ska få en chans att komma vidare.
– Kanske är det så man bygger ett samhälle, genom att ge något tillbaka, säger hon och förklarar att hon och hennes man också vill bidra till ökad jämställdhet på platsen.
Carina Ekdahl och Geza Simon tänker inrätta ett stipendium som ska gå till en flicka i byn och hjälpa henne att kunna studera vidare efter grundskolan.
Efter en vecka i Sungai Pinang var det dags att resa vidare för att hämta gathunden Lotta, som nu bor med familjen i det betydligt kallare Katrineholm.
– Lotta är pigg och glad. Hon har acklimatiserat sig. Den kyliga temperaturen har gjort henne mer aktiv än i Balis värme.
[fakta nr="1"]
[fakta nr="3"]